Royal Enfield på EICMA 2026 med Himalayan 750

På morgonen råder undantagstillstånd i Royal Enfields monter på EICMA 2026 i Milano. Presskonferens, runt 600 personer står i en ring och sträcker på halsarna. Den som tränger sig in ser ändå ingenting, så jag går vidare och kommer tillbaka senare. Men inte heller då är det mycket lugnare: Kring nyheterna bildas folkklungor och jag får formligen kämpa mig fram. Anledningen till trängseln står mitt i montern. Royal Enfield sätter för första gången sin välkända tvåcylinder i en äventyrsmotorcykel, Himalayan 750. Bredvid visar märket hur det föreställer sig den elektriska framtiden, med en liten elmotorcykel som bär ett historiskt namn. Två motorcyklar, två helt olika svar på samma fråga: Hur åtkomlig kan motorcykelåkning vara?

Himalayan 750 är storasyster till encylindriga Himalayan 450. Enligt Royal Enfield sitter en luft- och oljekyld radtvåa på 743 cm³ i ramen, som ger 55 hk vid 7 000 v/min och 63 Nm vid 5 000 v/min. Våtvikten med 90 procent fylld tank är 224 kg. Fram arbetar en justerbar Showa upside down-gaffel med 190 mm fjädringsväg, bak en Showa-stötdämpare med 175 mm, och hjulen mäter 19 och 17 tum. Därtill kommer kurv-ABS, lutningsberoende antispinnsystem, fem körlägen, farthållare och däcktrycksövervakning. En stor tank utlovar fin räckvidd. I Europa kan den beställas sedan den 3 november. I Italien kostar den vid lanseringen 7 390 euro med gjutna hjul och 7 790 euro med ekerhjul. Versionen i Antarctic Silver med GIVI-väskor och toppbox ligger på 9 290 euro. Därmed hamnar basmodellen klart under 8 000 euro.

Jag sätter mig på den för att uppskatta dimensionerna, och min första tanke är: fullvuxen. Ändå förblir sittsilhuetten kompakt, trots att det nu sitter en tvåcylinder i den. Säteshöjden anger Royal Enfield till 815 mm. Hur bra man når marken är svårt att säga i montern, eftersom maskinen står på stödet och inte fjädrar in. Ingen fara alltså: I praktiken kommer den att vara betydligt mer åtkomlig än den ser ut på mässan. Vindskyddet verkar kompakt, hur bra det fungerar visar först en provtur. Min dom står ändå fast: ett grymt tillskott till modellprogrammet och en otroligt värdefull berikning för marknaden för äventyrsmotorcyklar. Mer är inte alltid mer. Prisvärd, åtkomlig och med den välkända tvåcylindern som många redan älskar är den ett toppenkomplement till den lilla encylindern.

Alldeles bredvid står S6 från det nya elmärket Flying Flea. Namnet kommer från en historisk produkt från Royal Enfield och gör nu comeback i elektrisk form. Den är ingen hardcore-offroadmaskin utan drar lite åt scrambler-hållet: avslappnad, okomplicerad, åtkomlig, en sådan leksak man helt enkelt har kul med. Det som sysselsätter mig med alla elmotorcyklar gäller även här. Räckvidden är inte så viktig för mig. Vad jag önskar mig är snabbare laddning. På märkets första modell, C6, tar laddning från 20 till 80 procent enligt Royal Enfield drygt en timme. Samtidigt har vi en relativt tät laddinfrastruktur, och små batterier skulle snabbt kunna fyllas via Typ 2-kontakten. Det gäller hela branschen, även betydligt dyrare motorcyklar: Krutet går helt enkelt inte in tillräckligt snabbt. Ett supercoolt scrambler-koncept är det ändå.

Jag hoppas att många tillverkare håller fast vid elektrifieringen och äntligen får till snabbare laddteknik. Det skulle öppna helt nya möjligheter för oss. Tänk dig att sådana elmotorcyklar, som även möjliggör sportig körning, kommer mitt in i stadsmiljön. I stället för eller bredvid en skateboardbana skulle man kunna bygga en liten motocrosspark, mitt i Wien, mitt i Berlin, mitt i Leipzig, mitt i Zürich. Med bensindrivna fordon vore det omöjligt. Men då måste koncepten bli mer massanpassade och även mer åtkomliga prismässigt. C6 lanseras enligt Royal Enfield stad för stad i Paris, Barcelona, Rom, Berlin och London, till ett enhetligt europeiskt pris på 5 990 euro. Det är en början. Det ser jag otroligt mycket fram emot.

Hur täta folkklungorna kring nya Himalayan 750 var visar min fyra timmar långa rundvandring på EICMA 2026 på 1000PS YouTube-kanal. Royal Enfield dyker upp efter drygt en halvtimme, den här länken hoppar direkt till montern. Där syns hur jag kämpar mig fram till Himalayan 750 och sätter mig på den för en sittprovning, så att man bättre kan bedöma dess dimensioner. Därefter går det vidare till Flying Flea S6 och mitt försvarstal för snabbare laddning. Den som tittar vidare hamnar direkt efteråt i Hondas monter med V3R och de tre nya Africa Twin, totalt väntar mer än 40 montrar. Fyra timmar EICMA med sittprovningar, montersamtal och tydliga domar, helt utan trängsel och utan resa till Milano.

Himalayan 750: 743 cm³ luft- och oljekyld radtvåa, 55 hk vid 7 000 v/min, 63 Nm vid 5 000 v/min, 224 kg våtvikt (90 procent fylld tank), säteshöjd 815 mm, Showa-fjädring med 190/175 mm fjädringsväg, 19/17 tum, Italien 7 390 euro (gjutna hjul), 7 790 euro (ekerhjul), 9 290 euro (med GIVI-packning), beställning i Europa från 3 november 2026 Flying Flea C6: 15,4 kW toppeffekt, 60 Nm, 3,91 kWh-batteri, 104 km räckvidd (WMTC), 115 km/h, laddning 20 till 80 procent på drygt en timme, 5 990 euro i de europeiska lanseringsstäderna