CFMOTO 800 MT-X 2026 testad

Man märker direkt på 800 MT-X var grundkonstruktionen kommer ifrån. Den lågt nerdragna tanken, den radmonterade tvåcylindern, den smala midjan när man står upp – allt påminner starkt om KTM 790 och 890 Adventure. Men CFMOTO ställer inte bara en billig fotokopia på hjul här. Motorstyrning, luftintag, luftutsläpp och avgassystem har man själv modifierat och trimmat. Den 799 kubik stora tvåcylindern levererar 91 hk och 86 Nm. Det är tillräckligt med krut för en vuxen äventyrsmotorcykel, men karaktären har förändrats jämfört med förebilden från Mattighofen.

Till det kommer det som gör CFMOTO så intressant för många äventyrsåkare just nu: priset. I Tyskland ligger 800 MT-X under 9 000 euro, i Österrike under 10 000 €. För en cykel med den här effekten, en stor TFT-skärm, däcktrycksövervakning, slanglösa ekerhjul, offroadläge och fullt justerbar fjädring är det ett rejält besked. Medan många etablerade tillverkare gör sina äventyrsmotorcyklar allt dyrare lockar CFMOTO med kampriser.

Det första ljudintrycket sitter. 800 MT-X spinner inte tunt på, utan låter en aning basigare än KTM 790 Adventure som jag minns den. Det är inget dramatiskt brapapapapap, men en behaglig, lite fyllig ton. För en radtvåa i den här klassen är det helt i sin ordning.

Under körning visar sig sedan den största karaktärsförskjutningen jämfört med den kända KTM-motorn. Längst ner saknar CFMOTO den feta punchen, det högvarviga draget som jag alltid tyckte var så fascinerande på 790 Adventure. Under 3 000 v/min trivs hon inte riktigt. Vid runt 2 000 v/min blir det till och med grövre kedjegnidning och en mycket ojämn motorgång, och just där kan hon också snabbt tjuvstanna. Det hände mig, och för övrigt även supermotovärldsmästaren Bernd Hiemer. Och det var situationer där vi båda tyckte: med en annan motor hade den förmodligen inte stannat nu. Tvåan i 800MT-X är alltså definitivt ingen vän av låga varvtal.

Riktigt pigg blir hon först längre upp. Från cirka 4 500 v/min kommer skjutsen renare, sedan varvar hon snällt upp och går att köra sportigare. I lös terräng är 91 hk ändå mer än nog för att ha kul eller försätta sig själv i trubbel. Ändå saknar jag lite av den där blandningen av lågvarvigt puttrande och högvarvigt drag som gör en riktigt bra äventyrsmotorcykel så behaglig på grus. CFMOTO:n är kontrollerbar, men man måste känna till hennes varvtalspreferenser.

Quickshiftern är i grunden ett plus. När den vill växlar den snabbt, distinkt och utan större teater. Särskilt på högre varv funkar det riktigt grymt. Man vrider på gasen, drar upp spaken och 800 MT-X marscherar vidare. Precis så ska det kännas.

Fast den gör det inte alltid. Då och då uppstår situationer där quickshiftern helt enkelt vägrar uppväxlingen. Då får man ta nytt tag eller dra in kopplingen och växla normalt. Jag kunde aldrig till 100% begripa exakt när det händer. Det finns stunder när den fungerar perfekt, och sedan ställen där den helt enkelt inte vill vara med.

Även växellådan är på det stora hela okej, men har mellan ettan, tvåan och friläget sin lilla divafas. Ibland är friläget inte direkt där man tror. Ibland går vägen från friläget tillbaka till ettan inte riktigt så smidigt som man skulle önska. Själva kopplingen är däremot skönt lättgången och lätt att hantera. Just offroad är det guld värt, eftersom man inte behöver kämpa mot en hård handpump vid långsamma manövrar.

På vägen gör 800MT-X ett hederligt jobb. Hon svänger villigt in, känns inte trög trots sin storlek och inger tidigt förtroende. Den låga tyngdpunkten hjälper inlägget. Även om CFMOTO:n har en våtvikt runt 220 kg känns hon lättare vid inlägg och manövrering än siffran låter ana. Den lågt nerdragna tanken på 22,5 liter är, precis som på KTM:en, inget designtrix utan en verklig förbättring av köregenskaperna.

I kurvorna räcker den maximala lutningsvinkeln, fjädringen jobbar rent och man kan med glädje dra genom svängarna, även om hon på grund av det stora framhjulet inte går överdrivet smidigt ner i lutning. 800MT-X är ingen supermoto och ingen sportcykel, men med lite eftertryck går hon att köra raskt genom radierna. Med priset i bakhuvudet blir körprestandan ännu mer övertygande.

Ändå landar mitt intryck på asfalt snarare i: bra till godkänt. Komforten sitter, kurvorna går ledigt, touring är möjligt, men den sista finslipningen saknar jag. Egenheterna hos motorkarakteristiken och quickshiftern har redan beskrivits. Vad gäller vindskyddet känner jag som rätt spenslig typ, trots justerbar vindruta och extra vindavvisare i fronten, fortfarande vind mot axlarna och turbulens kring hjälmen. Okej för långa etapper, men inte berusande.

På bromsarna märker man att CFMOTO har tänkt 800MT-X starkt mot terräng. J.Juan-bromsen fram har en ganska mjuk tryckpunkt. På vägen är det inte lika distinkt som på sportigare system, men det passar doseringen offroad. Stoppkraften räcker gott, och om man tar in bakbromsen kan man bromsa ner ordentligt.

Bakbromsen går i grunden fint att dosera. Särskilt i terräng eller vid långsamma manövrar är det viktigt, eftersom man stabiliserar och styr cykeln precist med den. Men ABS:et på bakhjulet kändes vid första intrycket inte helt pålitligt. Trots att systemet arbetar lutningsberoende släppte det plötsligt i konstiga situationer vid långsammare vändmanövrar. Där får CFMOTO gärna finjustera regleralgoritmen lite till.

Fjädringen är ett av de stora plusen med 800 MT-X. Fram och bak finns 230 mm fjädringsväg, den 48 mm upp-och-nedvända gaffeln är fullt justerbar, och det hela fungerar bra inte bara på pappret. CFMOTO:n sväljer vågor, grus och långsamma offroadpassager villigt. Först när man smäller över ojämnheter i riktigt hög fart kommer en lätt efterpendling.

Den låga tyngdpunkten gör saken ännu bättre. Stora äventyrsmotorcyklar kan snabbt pressa fram kallsvetten i lös terräng. Så fort vikten sitter högt blir varje liten korrigering ansträngande, och till slut är det inte längre föraren som kör cykeln utan cykeln som kör föraren. På 800MT-X händer det inte lika snabbt. De 220 kilona finns där, ingen tvekan, men de ligger behagligare i cykeln än hos många andra äventyrsmotorcyklar i mellanklassen.

Det gör skillnad särskilt i långsamma passager. Inte bara på grund av viktfördelningen, utan också rörelsefriheten. Man kan balansera henne rent, jobba med höften, föra knät utvändigt mot tanken och komma tillräckligt långt fram. Stående känns 800 MT-X inte som en för bred turistångare, utan som en cykel som verkligen räknar med att man kör henne bortom belagda vägar.

På asfalt är CFMOTO:n bra. I terrängen blir hon riktigt bra. Där faller plötsligt allt på plats som tidigare bara lät som tekniska enskildheter: låg tank, snäll motor, gott om utrymme, följsam fjädring och en stående position som varken är för turistig eller för aggressiv.

Ergonomin är utmärkt. Man står tillräckligt neutralt för långa etapper men kan ändå köra aktivt, flytta vikten och låta 800 MT-X jobba under sig. Många äventyrsmotorcyklar klarar inte den balansgången lika bra. Vissa är bekväma stående men för passiva. Andra är sportiga men tröttsamma i längden. CFMOTO:n hittar här en mycket behaglig medelväg.

Även utan supermotovärldsmästar-gener i högra handleden vågar man snabbt mer på 800 MT-X. Jag skulle inte kalla mig själv offroadhjälte, men på den här cykeln trivs man. Man kan stänga av antispinnsystemet via FN-knappen, använda offroadläget och ändå ha god kontroll på ekipaget. Kanske hjälper till och med motorkaraktären: eftersom det inte väntar någon brutal vridmomentsslägga längst ner förblir hon förutsägbar i lös terräng.

Standardutrustningen omfattar körlägena Rain, Street och Offroad. Antispinnsystemet går att stänga av, vilket är ett måste i terräng om man inte vill bli förmyndad vid varje grusramp. Dessutom finns en stor 8-tums TFT-display. Däcktrycksövervakningen gjorde sig också påmind under testet. Inte för att något var trasigt, utan för att man medvetet släppt ut luft ur de slanglösa hjulen för offroadkörningen och Bernds uppvisningar. Att ett sådant system finns som standard i den här prisklassen är ändå anmärkningsvärt. Sådana funktioner känner man oftare igen från den dyrare premiumklassen.

De slanglösa ekerhjulen matchar ambitionen. Fram rullar 800MT-X på klassisk äventyrsdimension 90/90-21, bak på 150/70-18. Därmed kan man också montera seriösare knobbdäck när originaldäcken inte räcker längre. Vår cykel hade CST Ambro A4 II, snarare ett vägorienterat kombidäck. För ett första intryck funkar det, men för seriösare äventyr skulle jag beroende på användning välja grövre skodon.

Säteshöjden ligger på 870 mm. Det är inget för riktigt korta personer, men tack vare den smala midjan inte så avskräckande som siffran ensam låter. Den som har medellängd borde klara sig bra. I gengäld får man rörelsefrihet, fjädringsväg och en cykel som inte kysser klipporna med oljetråget vid första avsatsen i terrängen.

Touring fungerar i grunden. Den stora tanken möjliggör långa etapper på över 400 km utan tankstopp, komforten sitter och sittpositionen är neutral, om än med en något spetsig knävinkel. Bara vindskyddet ger mig ett blandat intryck. De extra vindavvisarna tar visserligen bort lite luft från fronten, men mot axlarna och hjälmen kommer fortfarande gott om rörelse. Den som är mycket känslig för turbulens bör kontrollera det noga vid en provtur.

Även sidostödet lade jag märke till. Det är ganska kort för en enduro. I lös terräng får man alltså se noggrannare efter var man stannar om man inte plötsligt vill lägga CFMOTO:n i grusängen. Inget jättedrama, men en liten praktisk detalj som absolut räknas för äventyrsmotorcyklar i terräng.

800MT-X är inte perfekt. Motorn kunde vara fylligare, smidigare och mer tjuvstoppssäker längst ner. Quickshiftern vägrar ibland att göra sitt jobb. Växellådan har små nycker kring ettan, tvåan och friläget. ABS:et bak släppte för tidigt för min smak vid långsam stabilisering med bakbromsen. Och vindskyddet är okej, men inte fantastiskt.

På andra sidan står en cykel som ska kosta under 9 000 euro, med 91 hk, 86 Nm, 230 mm fjädringsväg fram och bak, 22,5 liters tankvolym, fullt justerbar fjädring, 21-tums framhjul, slanglösa ekerhjul, körlägen, quickshifter, däcktrycksövervakning och stor TFT. Då får man vara rättvis. En del svagheter väger lättare med det priset i bakhuvudet än på en betydligt dyrare cykel.

Och så är det känslan i terrängen. Just där är 800MT-X inte bara rationellt vettig, utan riktigt rolig. Hon inger förtroende, går att köra intuitivt och susar villigt över grova underlag och små stigar. Det är för en äventyrsmotorcykel kanske viktigare än den sista newtonmetern längst ner.

CFMOTO 800MT-X är bra på vägen men klart mer övertygande i terrängen. Den som framför allt söker asfalt, motorväg, stor ruta och maximalt vindskydd hittar säkert mer slipade alternativ. Men den som vill ha en prismässigt brutalt intressant äventyrsmotorcykel som inte bara låtsas klara offroad bör ta 800MT-X på allvar.

Hon är inte den bättre KTM 790 Adventure. Till det saknar motorn lite tryck och smidighet längst ner. Men hon är en egen, välgjord tolkning av den idén: låg tyngdpunkt, vuxen utrustning, bra fjädring, stark ergonomi och ett pris som får en att titta två gånger. På asfalt kör hon snällt. I leran flinar hon.