Yamaha Ténéré 700 World Raid 2026 i tufftest

Vid den första presentationen av nya Yamaha Ténéré 700 World Raid blev det bara korta intryck. På Ténéré Spirit Travel Trophy 2026 blir det istället ett intensivtest: fem kördagar och totalt mer än 1 500 kilometer från Slovenien via Kroatien och Bosnien till Montenegro, ungefär hälften av dem utanför asfalten. Resan genom det vilda sydöstra Europa väcker följande fråga: Är den kraftigt moderniserade Tenere World Raid nu en långfärdstourer, en kapabel terrängmaskin eller något däremellan? För direkt jämförelse har jag med min privata, fortfarande helt analoga Ténéré 700 från 2020. Till kollegan Schaaf, som inte bara håller i kameran utan också turas om med mig bakom styret, har vi ordnat den nya World Raid. Nu kör vi – äventyret väntar!

Ténéré Spirit Travel Trophy är inget pressevent utan en äventyrstur för alla Tenere-förare. Ägare av Ténéré från de mest skilda årsmodellerna kör tillsammans genom Balkan och väljer varje dag mellan ren landsväg, lättare terräng och mer krävande offroad-partier. En uppvärmningsdag med valfri körträning, livemusik, boende, förberedda spår och bagagetransport ingår i programmet. Därför räcker det för oss med små Westwind Moto Ranger Wild-sidoväskor med verktyg, snacks och dagspackning. Testmaskinen själv är inte heller helt standard. Motorskyddsplåt, kraftiga störtbågar, handskydd och Michelin Anakee Wild 50/50-däck förbereder den för Balkans stenfält. Utrustningen gör inte turen till ett laboratorietest, men motsvarar ganska exakt vad många ägare skulle montera inför en seriös resa.

Den välkända CP2 förblir hjärtat i World Raid. Den vätskekylda tvåcylindriga motorn levererar fortfarande 73,4 hk vid 9 000 v/min och 68 Nm vid 6 500 v/min ur 689 cm³. Avgörande i terrängkörning är inte toppvärdet, utan vridmoment och doserbarhet. När ekipaget kastas ur spåret, farten sjunker mer än planerat och hastighetsmätaren bara visar 15 km/h på trean räcker det att helt enkelt hålla gasen. Motorn protesterar inte, utan drar dig ur stenfältet med kraftpaket och traktorlik envishet. Från ungefär 4 500 v/min lägger motorn märkbart i en växel till och ger tillräckligt med liv i bakhjulet för att leka med greppet i grusets kurvor. Till det kommer ett behagligt, inte för högt men rått mullrande växlingsbuller ur standardljuddämparen. Just denna blandning av livlina på låga varv och högvarv-glädje förklarar varför så många Ténéré dyker upp på TET, ACT och liknande äventyrsevenemang.

Med fjädringen träffar Yamaha mitt i prick. Fram arbetar en fullt justerbar 46 mm KYB-gaffel med 230 mm fjädringsväg, bak en likaså fullt justerbar KYB-stötdämpare med 220 mm fjädringsväg och bekvämt handratt för förspänningen. Därtill kommer 240 mm markfrigång, ett 21-tums framhjul och ett 18-tums bakhjul. World Raid har enligt tillverkaren en våtvikt på 220 kg och rymmer 23 liter bränsle i två aluminiumtankar. Det är en rejäl klump när den ska fram över stock och sten. Ändå arbetar fjädringen på en hög, följsam nivå, sväljer ojämnheter och förblir förutsägbar. Även i fart genom djupt grus, över lösa stenfält och vassa stenar verkar Yamahan inte överbelastad. Vågen berättar helt enkelt bara en del av historien när chassi och dämpning gör sitt jobb så rent.

Den breda dubbeltanken präglar ergonomin mer än på standard-Ténéré. Den nya sadeln i ett stycke sträcker sig långt fram och skapar en bekväm grop när man sitter. Med mina 1,85 meter börjar jag dock ta i med knäna där tanken blir kraftigt bredare. Ännu längre förare får glida lite bakåt. Stående försvinner denna lilla nackdel intressant nog helt. Knävinkeln förblir smal nog för att skjuta fram ytterknät, vrida höft och överkropp in i kurvan och aktivt styra Yamahan via fotpinnarna. De breda standardfotpinnarna hjälper till. Säteshöjden på 890 mm kräver respekt av korta ben, och en viss Ténéré-typisk framtyngd märks trots de lättare, långt nerdragna aluminiumtankarna. Ändå saknar jag aldrig på allvar min smalare standard-Ténéré i terrängen.

Med Euro 5+ kom Ride-by-Wire till Tenere, och i World Raid flyttar körlägen och lutningsberoende assistanssystem in. Antispinnsystemet är skönt på halt underlag när huvudet behöver vila en stund. Explore-körläget är dock alldeles för slappt för min smak. Även i Sport-läget är effektleveransen långt ifrån aggressiv och kan doseras fint vid kurvans apex. Samtidigt känns det elektroniska gashandtaget något mer indirekt än gasvajern på min gamla Ténéré. Ännu mer irriterande är att de kända lastväxlingsrycken vid låg hastighet inte har försvunnit. På ettan eller tvåan finns även i den modernaste versionen av Tenere fortfarande ett ryck när lasten kommer på. Det är inget drama, men kan bli störande i en snäv hårnål. Den extra quickshiftern fungerar bra, men visar små ojämnheter mellan tvåan och trean. Den är bra, men inte den bästa jag någonsin kört.

Självklart håller vi oss på vägar, men en del av dem använder lokalbefolkningen i Golf 2 som vardaglig förbindelse. Med tillräckligt med fart går det genom djupt grus, medan fast förankrade, delvis vassa stenar slår mot hjul och motorskydd. Det känns som ren materialmisshandel. World Raid tar det med ro och bekräftar Ténérés rykte som skottsäker äventyrscykel. I lös terräng kräver den ändå en viss insats. Den som blir tveksam och instinktivt lägger vikten för långt bak känner framhjulet skjuta. Står man beslutsamt över fronten låter sig den tunga Yamahan styras förvånansvärt smidigt via fotpinnarna. Även bromsarna passar in. På landsväg kräver handtaget mer kraft, offroad är däremot fram- och bakbroms superfint doserbara. Bara den lilla trampytan på bakbromspedalen träffar jag inte alltid rent i stridens hetta.

Min största kritik är inte att Yamaha moderniserar World Raid, utan att nyorienteringen för min smak blir för försiktig. För purister finns fortfarande den slankare standard-Ténéré. World Raid kunde därför gärna vara mer konsekvent i sitt steg mot resor och teknik. Dess assistanssystem arbetar lutningsberoende, men valmöjligheterna för föraren i antispinnsystemet är begränsade. Billigare äventyrsmotorcyklar erbjuder ibland fler steg. I Österrike kostar Yamahan 14 499 euro, i Tyskland 13 699 euro. I den prisklassen vore mer konfigurerbarhet och små komfortdetaljer ingen förmäten önskan. Elektroniken fungerar, tränger sig inte på och urvattnar inte karaktären. Just därför kvarstår känslan att Yamaha kunde ha lagt på en skopa till utan att göra Ténéré till en rullande dator.

Dubbeltanken är World Raids stora styrka. På vår tur visar färddatorn beroende på etapp ungefär 4,7 till 4,8 l/100 km. Även med 5 l/100 km är enorma distanser möjliga med 23 liters tankvolym. Tillverkarens värde ligger på 4,3 l/100 km. Den som kan köra så långt förväntar sig dock ordentligt vindskydd. Just här tappar Yamahan poäng. Med min längd träffar luftströmmen hjälmen ogynnsamt och skapar högljudda turbulenser från ungefär 70 till 80 km/h. Vi kör med Cardo Venture offroad-hjälmar, utvecklade tillsammans med Leatt och med kommunikationssystemet redan integrerat. Deras kraftiga ventilation gör dem redan från början ganska bullriga, men den oroliga luftströmmen förvärrar problemet tydligt. En liten justerbar vindruta hade knappast skadat rallyutseendet och skulle passa bättre till långfärdsambitionen.

Den standardmonterade farthållaren fungerar bra och avlastar på transportetapperna. Att just bara World Raid får den inom Ténéré-familjen förstår jag mindre. De nya reglagen finns redan på standard-Ténéré, där saknas helt enkelt motsvarande knapp. På långa dagar gör World Raid bra ifrån sig. Vi sitter och står ibland runt tio timmar på cykeln utan större smärtor eller besvär. Standardsadeln har en behaglig fasthet och blir inte genomsutten. Knävinkeln är, när man glidit bakåt, till och med mer avslappnad än på min gamla standardmaskin med hög rallysadel. På asfalt svänger Yamahan in harmoniskt. Med 21-tums framhjulet är den ingen nervös kurvkniv, men förmedlar med 50/50-däcken tydligt hur mycket grepp som finns. Därmed förblir den en verklig glädje på kurviga till avslappnade etapper, även om äventyrsmotorcyklar med starkare asfaltsfokus erbjuder mer vindskydd och lyx.

Är Yamaha Ténéré 700 World Raid 2026 nu tourer eller terrängmaskin? Den träffar balansen förvånansvärt bra. Större tank och mer vikt stör betydligt mindre i offroad-körning än databladet låter ana. Den som inte som Pol Tarrés eller Kevin Gallas attackerar den tuffaste terrängen får en suverän, robust äventyrscykel med stark fjädring, enorm räckvidd, farthållare, styrdämpare och mittstöd. I gengäld får man acceptera den höga sittpositionen, lätt framtyngd, måttligt vindskydd och några gamla CP2-lastväxlingsryck. Efter fem tuffa dagar uppvisar vår World Raid inga defekter. Den kunde ha varit modigare vad gäller elektronik och långfärdskomfort, men förblir i grunden exakt vad den ska vara: en Ténéré som kan resa mycket långt och inte behöver vända där vägen tar slut.