KTM 690 SMC R 2026 Test – Stunt och aggressiv kurvtagning i Barcelona

Runt Barcelona, på de slingrande vägarna i inlandet, visar den snabbt vad den handlar om: lättfotad hantering, en kraftfull encylindrig motor och den där typiska Supermoto-känslan när man enkelt styr cykeln genom kurvorna. Det väcker många fina minnen från min egen Supermoto-tid. Jag minns den första 690 SMC från nästan 20 år sedan – och det är just därför det är imponerande att se hur konceptet har utvecklats. Den nya generationen håller sig trogen sin karaktär, men känns mer mogen, precis och modernare än många av sina föregångare.

KTM 690 SMC R är även 2026 den starkaste encylindriga Supermoto – och den gör inga försök att vara något annat. Samtidigt får segmentet just nu ett uppsving. Modeller som Stark Varg SM, Ducati med sin encylindriga Hypermotard eller den återupplivade Suzuki DR-Z 400 visar att Supermoto återigen hamnar i fokus. KTM håller fast vid det klassiska encylindriga konceptet. Med nu 79 hk från 693 kubik känns LC4 allt annat än svag. Samtidigt förblir cykeln behagligt lätt och extremt smidig med en körklar vikt på cirka 162 kilo. Man märker direkt: Den här motorcykeln är byggd för att ge nöje.

LC4-motorn varvar upp ordentligt och gör precis det man förväntar sig av en kraftfull encylindrig motor. Från ungefär 3 000 varv/min drar motorn på ordentligt och bygger upp tryck utan det där av/på-känslan från äldre förgasar-encylindrar, men fortfarande med tydlig kraft. Man känner tidigt vad motorcykeln gör – och det skapar förtroende. Den klassiska långslagiga karaktären med 105 mm borrning och 80 mm slaglängd ger precis den där typiska känslan: mycket vridmoment, mycket mekanisk feedback och en direkt koppling mellan gasreglaget och bakhjulet. Tyvärr har ljudet blivit märkbart tamare på grund av Euro-5+ homologeringen. Den typiska encylindriga karaktären finns dock kvar. Vibrationer finns naturligtvis fortfarande – men är betydligt mer sofistikerade än hos äldre generationer. Kort sagt: LC4 känns fortfarande som en riktig encylindrig motor – bara modernare.

Supermotos lever på sina fjädringssystem – och det är här jag verkligen testade 690 SMC R. WP-komponenterna erbjuder 215 mm fjädringsväg fram och 240 mm bak. Det fungerar bra på vägen. I snabba kurvor förblir motorcykeln stabil, samtidigt som den är extremt smidig. På de slingrande vägarna runt Olesa de Bonesvalls märker man snabbt att gaffeln från fabrik är inställd för komfort. För de som kör sportigare och bromsar hårdare kan det vara en idé att justera dämpningen fram. Precis det gjorde jag och ökade gaffelns dämpning avsevärt – till max. Efter att ha justerat fjädringen fick jag mycket mer förtroende för framhjulet och balansen mellan gaffel och stötdämpare passar mycket bättre till Supermoto-karaktären för mig. Krom-molybden-ramen ger den där typiska Supermoto-känslan: direkt, precis och mycket kommunikativ. Man känner direkt vad framhjulet gör. Och det är precis där Supermoto blir riktigt roligt. Man kan bromsa sent, styra in motorcykeln lätt på tvären och gå på gasen tidigt igen.

Elektroniken på 690 SMC R är modern men ändå lättöverskådlig. TFT-displayen är lättläst och logiskt uppbyggd. Man hittar snabbt rätt utan att behöva klicka igenom långa menyer. Som standard finns det två körlägen, traction control och ABS med Supermoto-läge. ABS kan dessutom stängas av bak – ett måste för alla som gillar att köra på bana och drifta in i kurvor med bakhjulet på tvären. Traktionskontrollen arbetar relativt transparent i bakgrunden. För de som föredrar det klassiska kan den stängas av helt för att låta bakhjulet jobba fritt. Det valfria Tech Pack utökar inställningsmöjligheterna med funktioner som Wheelie-Control, motorbromsreglering och ytterligare bankörningsfunktioner. Den tillvalbara Quickshiftern fungerar mycket smidigt – både vid upp- och nedväxlingar. En klar rekommendation från mig.

I det encylindriga Supermoto-segmentet har KTM definitiv konkurrens. Ducati Hypermotard 698 Mono satsar också på en stark encylindrig motor och kombinerar det med omfattande elektronik. Husqvarna 701 Supermoto delar mycket teknisk DNA med KTM, men har en något annorlunda visuell och ergonomisk inriktning. Även modeller som Aprilia Dorsoduro spelar en roll i denna kategori, men de använder V-twin-motorer och ger därmed en helt annan känsla.

Även om SMC R är tydligt byggd för körglädje, är den förvånansvärt lätt att hantera i vardagen. Sadelhöjden på 899 mm är inga problem för långa förare. För mig, med en längd på 176 cm, är den fortfarande hanterbar, men mindre förare kan behöva anstränga sig lite mer vid manövrering. Med den upprätta körställningen och det breda styret känns motorcykeln också välkontrollerad i stadstrafik. Encyindern går lite rått på låga varv, men är ändå tillräckligt kultiverad för vardaglig användning. Långdistans är naturligtvis inte en Supermotos styrka – sadeln är för smal och komforten begränsad. Men för korta sträckor, slingrande landsvägar eller spontana wheelies på avstängda vägar är SMC R helt i sitt rätta element.