11 dagar i Skottland - upplevde den råa skönheten i sadeln

Vi landar i Edinburgh, passet i bagaget och ETA godkänt. Flygplatsen ligger väster om staden – bra förbindelser, men målet är klart: Triumph-återförsäljaren på Peffermill Road. Överlämningen går smidigt. Packningen är motorcykelanpassad, vilket sparar på nerverna. Våra maskiner: Triumph Tiger Sport 800 och Triumph Tiger 900 GT Pro, båda nyservade och fullt utrustade, redo för högländerna. Den första etappen är medvetet kort, bara cirka 40 kilometer till hotellet i Dunfermline. Istället för storstadsstress finns det rondeller och motorvägsomfarter – perfekt träning för vänstertrafiken. Tigers spinner mot enda stoppet vid de tre broarna över Firth of Forth – vi korsar dem i solsken, vilket markerar starten på resan. Spontant bestämmer vi oss för en avstickare till St. Andrews, den berömda universitetsstaden, för en avslappnad middag efter att vi kommit i ordning på rummen.

Vi lämnar Dunfermline tidigt, och vägarna blir mer lantliga. Via A823 tar vi oss till Crieff, och sedan vidare till Aberfeldy. Där ligger Dewar’s World of Whisky direkt längs rutten – väl värt ett besök om tid finns, men vi väljer att köra förbi på grund av det skiftande vädret. Efter Aberfeldy blir det ordentligt kurvigt på B846 och B8019 mot Pitlochry. Den spektakulära Queen’s View erbjuder en imponerande utsikt över Loch Tummel – ett obligatoriskt stopp som vi inte missar. Efter Pitlochry slingrar vi vidare på småvägar genom det kuperade landskapet mot Braemar. B950 och A93 levererar vad Skottland lovar: böljande asfaltsband, smala bypassager, täta häckar och vidsträckta vyer över högländerna.

Målet är Dinnet – en lugn plats och en idealisk utgångspunkt för nästa dag. Rutten går över avlägsna A- och B-vägar – kurviga, ibland grova, men alltid värda besväret. Tiger-modellerna, som jag självklart jämför vid detta tillfälle, rullar suveränt, och fjädringen hanterar ojämnheter med lätthet. 900 GT Pro är ännu bekvämare, med elektronisk justering av bakfjädern som snabbt kan anpassas efter last eller önskad körstil. Middagen avnjuter vi på Boat Inn i Aboyne, grannorten till Dinnet. Vi serveras kyckling och fisk, ackompanjerat av öl från det lokala bryggeriet. Craft-beer-trenden har definitivt nått norra Skottland.

Idag lämnar vi bagaget på hotellet och ger oss ut på Tiger 900 GT Pro tillsammans. Turen går via Kildrummy Castle och längs de klassiska Speyside-destillerierna. Glenfiddich, Glenlivet, Glenfarclas, Glen Grant – whiskyälskare hittar allt här. Vi besöker det lite mer familjära Tomintoul-destilleriet, där en provsmakning självklart inte får missas. Även jag som förare får smaka lite, och jag tar med mig smakprover hem i särskilt förberedda flaskor som souvenir.

Speyside Cooperage imponerar också: att tillverka tunnor är ett riktigt hantverk. Rutten kombinerar lättrullade landsvägar med smala avsnitt och mötesplatser. Här märker man den hänsynsfulla attityden hos andra trafikanter: Campare och personbilar – oavsett om de körs av lokalbor eller turister – ger motorcyklisterna plats och vinkar glatt förbi oss. Trots att de mindre vägarna är präglade av potthål och varierande asfaltkvalitet, har vi en klassisk Highland-dag som imponerar både körmässigt och kulturellt.

Vi startar förbi det ensamt och spektakulärt belägna Corgarff Castle och fortsätter över skidområdet före Tomintoul till Grantown-on-Spey. Vi hoppar över besöket på Glenlivet-destilleriet, men har tid för en avstickare mot Loch Ness. Sjöns sydsida – B862 och B852 – är smal, kurvig och betydligt mindre trafikerad än den turistiskt exploaterade nordsidan. Sjön själv? Mer myt än måste-se. Att hoppa över "Nessie" sparar tid.

Högländernas huvudstad, Inverness, erbjuder lite av intresse, så vi kör igenom utan stopp och fortsätter direkt över Kessock Bridge norrut. Eftersom tiden tillåter och vädret för en gångs skull är på vår sida, beslutar vi oss för att lämna den monotona A9 vid första bästa tillfälle och köra den mer natursköna vägen till Cromarty, där vi tar färjan över Moray Firth och sedan bara har några få kilometer kvar till det vackra Kincraig Castle Hotel, ett före detta slott och herrgård. Tigers parkeras säkert och vi har tid för en kvällspromenad. Dags att låta dagen på Tiger Sport 800 passera revy.

Den visar sig vara en vägorienterad resekompis: upprätt sittställning, tilltalande ergonomi även för längre förare och med passagerare. Dess trecylindriga motor levererar mjukt gensvar, men ger också rejält med kraft vid behov. Mellan 3.000 och 6.000 varv känner sig motorn som bäst – suverän, men aldrig stressad, idealisk för resor. Bromssystemet står inte 900 GT Pro efter, det är lätt att dosera med tydlig känsla. Dagen avslutas med en vy från rummet över Cromarty Firth.

Etappen går via Tain och Glenmorangie. De som, liksom vi, hoppar över destilleriet kan välja en omväg över Bonar Bridge som garanterar körglädje. A9 blir mer spännande efter Helmsdale: gammal kustväg, ojämn asfalt, branta stup och storslagna vyer. Dunrubin Castle är väl värt ett besök; den som är intresserad kan två gånger dagligen se den inkluderade rovfågelshowen eller det märkliga jaktmuseet hos Earlen av Sutherland för 15,50 pund. Vi tillbringade nästan fyra timmar där innan vi fortsatte norrut.

Den obligatoriska stoppen vid John o’Groats är turistig, men skylten (Skottlands fastlands nordöstligaste punkt) måste ju fångas på bild. Dunnet Head, däremot, ger en äkta Nordkap-känsla: fyr, vind, klippor och utsikt över Orkney. Hotellet i Castletown är ändamålsenligt, och det räcker gott idag, trötta sjunker vi ner i drömmarnas land.

Tankning i Thurso är ett måste – sedan blir det ensligt. A836 tar oss till Durness, förbi bukter och fjordar, genom hed och myr. Avtagsvägen till B869 över Drumbeg rekommenderas bara vid bra väder, så vi var tvungna att hoppa över den. Vindbyar upp till 100 km/h och kraftigt regn gör denna etapp till en verklig utmaning. Men även den direkta rutten är landskapligt häpnadsväckande, smal, kurvig och inget för nybörjare. Den ständiga växlingen mellan sol och regn, nästan minut för minut, målar vackra bågar på himlen. Schuberth Concept, som vi intensivtestar, klarar alla väderlekar galant.

Helt utmattade når vi Ullapool vid 6 graders utomhustemperatur via A835, som genomkorsar det tidigare glaciärområdet. The Royal Hotel ligger direkt vid vattnet – vi tar in i ett hörnrum med fantastisk utsikt över Loch Broom. Segelbåtarna gungar i vinden medan en varm dusch återupplivar livsandarna. I det rofyllda Ullapool finns det mycket att uppleva, eftersom färjorna till de yttre Hebriderna avgår härifrån.

Den sjunde dagen är avsedd som vilodag. På grund av det blygsamma vädret använder vi den för en kort utflykt till Corrieshalloch Gorge. En kort promenad belönas med utsikter över de vattenfall som gjordes tillgängliga under den viktorianska tiden. Till lunch njuter vi av färskfångade skaldjur på Seafood Shack. På eftermiddagen unnar vi oss en härlig Cortado på Kult Café, besöker keramikverkstaden Highland Stoneware och avslutar dagen med livemusik på Arch Inn. Motorcyklarna förblir parkerade och vi upplever den lokala pubscenen, där gammal och ung möts, vilket också är en del av en lyckad resa.

Innan vi ger oss av modererar jag delar av videon om Tiger 900 GT Pro. Därefter följer vi A832 över Gairloch och Kinlochewe genom Glen of Torridon. Den som, liksom vi, väljer Applecross-Loop, får uppleva "Pass of the Cattle" – en av Skottlands mest krävande vägar. Smala serpentiner, enkelriktade sträckor, branta ramper – rekommenderas endast vid bra väder och med körvana. Senare når vi via A87 och Skye-Bridge vårt hotell på Sleat, den södra delen av Isle of Skye. De som vill kan ta en eftermiddagstur mot Portree. En dag med många intryck – körmässigt, landskapligt och atmosfäriskt.

Idag utforskar vi Isle of Skye. Den stora rundan går över Uig, Flodigarry och tillbaka till Portree. Särskilt utanför turiststråken i norr visar sig ön från sin råa, ursprungliga sida. Asfalten är inte alltid bra, men utsikterna kompenserar. Vi hoppar medvetet över Talisker – Speyside-destillerierna var mer varierade.

Istället stannar vi vid en mycket ursprunglig ullbearbetningsverkstad. Man skulle kunna tro att Skottland är fullt av sådana ställen, eftersom det bor betydligt fler får än människor här. Men verksamheter som Shilasdair Yarn & natural dye shop, där man kan köpa ull som producerats och bearbetats i Skottland, är verkligen sällsynta. I slutet av dagen rullar vi tillbaka till Toravaig House Hotel, där vi har spenderat de två nätterna på Skye. Innan vi ger oss av nästa dag får vi återigen njuta av en fantastisk Egg Royal (med lokalt rökt) till frukost. Man märker att reseplanerarna på Feelgood Reisen är riktiga gourmeter.

Tidigt på morgonen tar vi färjan: från Armadale till Mallaig. Överfarten tar cirka 30 minuter och ger oss tid för en fotosession för testet av Vanucci textilkläder i lätt regn. Därefter följer vi A830, en av Skottlands bästa motorcykelvägar, som vi tyvärr kör mestadels i regn. Vid ett tillfälle stannar trafikflödet, vilket indikerar att vi har nått Storbritanniens kanske mest kända viadukt. Glenfinnan Viaduct, känd från Harry Potter-filmerna, sträcker sig över en distans av 380 meter.

Vi fortsätter mot inlandet, längs den pittoreska Loch Lomond och därmed redan i Glasgows omgivningar. Vi tar den rakaste vägen eftersom det finns ytterligare ett höjdpunkt på dagens program: Highland Games i Helensburgh. Highland Games är inte ett sportevenemang i traditionell bemärkelse – de är en bit levande skotsk kultur. Där trädstammar kastas, tunga stenar lyfts och hammare svingas handlar det inte om medaljer, utan om stolthet, tradition och gemenskap. Ljudet av säckpipor, män i kilts, doften av whisky och grillat kött – allt detta hör till. Den som deltar eller tittar på, dyker in i en värld där fysisk styrka och tradition går hand i hand. Inte rent, inte tyst, men unikt och en äkta upplevelse.

Den sista etappen går på småvägar till Glasgow, där vi kör genom så mycket av gamla stan som möjligt. På motorcykel är snabb sightseeing enkel och omfattande, det är helt enkelt ett bättre sätt att resa. Vi besöker den stora, delvis övertäckta loppmarknaden i Glasgow, tar en god kaffe och sätter oss sedan på sadeln igen. Ett ord om säkerhet i Skottland: särskilt i storstadsområdena Edinburgh och Glasgow förekommer ofta motorcykelstölder. Därför har vi alltid låst fast Tiger med en massiv kedja och ett bromsskivlås, även vid korta stopp. En rekommendation för alla motorcykelresenärer.

På vägen tillbaka till Edinburgh väntar ett verkligt tekniskt underverk på oss: Det berömda Falkirk Wheel använder sig av Arkimedes princip. I var och en av de två roterande gondolerna flyter en båt – oberoende av vikt, eftersom förskjutet vatten balanserar massan. Det betyder att lasten alltid förblir densamma, oavsett om det är en tung, lätt båt eller ingen båt alls i gondolen. Därmed hålls systemet i balans, och det gigantiska hjulet kan drivas med bara cirka 1,5 kWh energi per rotation – lika mycket som för att koka upp åtta tekannor vatten. Två enorma kugghjul och hydraulikmotorer vrider hjulet tyst och precist, resten är ren fysik. Inga motvikter, inga trick – bara Arkimedes genialitet i sin renaste form.

Den viktigaste förutsättningen för en lyckad resa som denna är den utmärkta förberedelsen av Feelgood Reisen. Ruttplaneringen var genomtänkt, balanserad och full av variation – mellan kulturella stopp, körmässiga höjdpunkter och avkopplande avsnitt. Särskilt de valbara alternativa rutterna och dagflexibla varianterna vittnar om praktisk erfarenhet. Hotellen var valt med motorcyklister i åtanke, säker parkering av cyklarna var alltid garanterad, och den lokala gastronomin var varierad. Även vid oförutsedda händelser som sen ankomst, dåligt väder eller tekniska problem hade man kunnat förlita sig på en tydligt reglerad nödfallsplan. För den som inte vill bekymra sig om navigation, boende eller bokningar, utan helt vill fokusera på att köra och uppleva, är Feelgood Reisen en tillförlitlig partner, vare sig det är i Skottland eller andra delar av världen.