Yamaha Tenere 700 2025 i landsvägstest

Yamaha Tenere 700 har de senaste åren blivit känd för sin terrängkompetens och robusthet. För modellåret 2025 har Yamaha gjort några centrala uppdateringar av denna äventyrsmaskin – fokus ligger mindre på radikala nyheter och mer på riktade tekniska och ergonomiska förbättringar. Istället för en ny terrängpresentation testades den nya versionen denna gång under vägförhållanden: på smala landsvägar i Bucklige Welt, i de kurviga avsnitten av alpförlandet, på motorvägssträckor samt i stadstrafik. Även regnigt väder var en del av programmet. Testteamet, bestående av redaktionschef Poky, enduroresenären Wolf och äventyrsföraren McGregor, utvärderar den uppdaterade Tenere 700 ur olika perspektiv.

I centrum för teknikuppdateringen står det nu installerade Ride-by-Wire-systemet, som ersätter den tidigare gasvajern. Det möjliggör för första gången användningen av två körlägen – "Explore" och "Sport" – samt ett frånkopplingsbart antispinnsystem. Även nytt är en valfri Quickshifter med blipperfunktion, som möjliggör växling utan koppling i båda riktningar, men den var tyvärr inte installerad på vår testmaskin. Fjädringen har omarbetats på flera områden och är nu fullt justerbar – inklusive fjäderförspänning fram och dämpning bak.

Även inom ergonomi och visning har det förbättrats: En ny 6,3-tums TFT-display erbjuder två visningslägen, användargränssnittet har omarbetats, och reglagegrupperna på styret och i cockpiten har omdesignats. Däremot avstår Yamaha fortfarande från funktioner som farthållare eller en flerstegs traction control – med hänvisning till modellens funktionella och avskalade karaktär. Om dessa beslut uppfyller kraven för moderna långfärdsturer granskades närmare under testförloppet.

Vid direkt väganvändning framgår det snabbt att den nya körlägeslogiken är en av de centrala förändringarna i vardagen. De två lägena "Explore" och "Sport" skiljer sig märkbart. Medan Sport-läget arbetar med en direktare gasrespons och blir det föredragna läget vid snabb körning, erbjuder "Explore" en mjukare karaktäristik som är behaglig vid vått väglag eller stadstrafik. Poky noterade här att Sport-läget "påminner om den gamla gasvajer-Tenere" – särskilt på blöta vägar, där byte till Explore-läget verkar vettigt. De tidigare typiska CP2-lastväxlingarna vid låga varvtal är dock mindre skarpa, även i Sport-läget.

Traction control är begränsad till en nivå, antingen på eller av, vilket Yamaha motiverar med modellens puristiska inriktning. Det finns också ett trestegs-ABS, som dock inte märktes mycket vid väganvändning – det förblev ständigt aktiverat. Assistanssystemen kan inte bara stängas av via menyn som nås med lägesknappen, utan också mycket enkelt via ABS-knappen i cockpiten. Man måste hålla den intryckt i tre sekunder, och systemen återgår till den senaste inställningen. Den största fördelen med detta är i löst terräng.

Den nya TFT-displayen erbjuder två visningslägen: en analog stil med simulerade rundinstrument och en reducerad, rally-inspirerad variant. Den grafiska presentationen bedömdes som modern och överskådlig. För hanteringen används en joystick på vänster styre och en lägesväljare till höger. Poky kritiserade funktionsseparationen: Även om det finns en knapp med beteckningen "Mode", byter den inte direkt mellan de två körlägena – för det krävs ett separat ingrepp. "Jag skulle ha lagt det direkt på en knapp", var hans kommentar om logiken bakom detta beslut.

Ergonomiskt visade sig Tenere 700 fortsatt vara välanvändbar för längre förare. Med en kroppslängd på 1,87 m konstaterade Poky att fordonet förblir lätt att hantera även vid längre körpass, även om tyngdpunkten fortfarande ligger märkbart högt. Styrbeteendet förblir som hos tidigare modeller ganska neutralt, snabba riktningsbyten kräver aktiv kraftansträngning – ett typiskt beteende för fordon med 21-tums framhjul. Det fanns kritik mot bromsbeteendet. Poky påpekade det påtagliga spelet i gaffeln, som dyker in med knappt något motstånd innan dämpningen blir aktiv. Här skulle fjädringen kunna arbeta något mer progressivt. Trots detta kunde motorcykeln manövreras snabbt i kurvigt terräng och förmedlade överlag en harmonisk körkänsla. Motiverade förare kan dock föredra Tenere 700 Rally med den mer högkvalitativa KYB-fjädringen, både på och utanför asfalterade vägar.

En fråga som särskilt märks vid längre turer är ergonomin för förare och passagerare. Den genomgående sadeln är ny för 2025. Den möjliggör större rörelsefrihet, vilket är användbart vid terrängkörning, men erbjuder begränsad komfort på långa vägsträckor. Poky noterade att stoppningen sjunker ganska snabbt ihop och särskilt på längre motorvägsetapper kan det leda till sittproblem. Även passagerarpositionen diskuterades: För mindre medpassagerare är sikten framåt begränsad, och det saknas standardmässigt handtag eller andra greppmöjligheter. Pokys slutsats: "Det finns betydligt intressantare modeller för att resa på tu man hand."

En annan kritikpunkt rörde vindskyddet. Trots vissa förbättringar förblir vindrutan ganska smal och erbjuder särskilt längre förare lite skydd mot vind eller regn. I en regnsituation noterade Poky att axlarna var helt utsatta för vädret. Samtidigt måste man dock påpeka att en större vindruta troligen skulle påverka Teneres distinkta utseende negativt. Åtminstone för oss på 1000PS finns det få äventyrsmaskiner som kan mäta sig med Teneres rally-look. En kompromiss som Yamaha möjligen medvetet valt att göra.

Wolf har mycket reseerfarenhet – nyligen har han varit i områden som Kaukasus, Albanien och Kroatien. För honom är det avgörande om en motorcykel förblir funktionell även på dåliga vägar och under långa etapper. Den enhetliga sadeln bedöms positivt av honom, särskilt med tanke på aktiv körning utanför asfalterade vägar. Speciellt vid brantare passager eller längre belastning uppskattar han rörelsefriheten som denna konstruktion tillåter. Även om sittkomforten i sig inte är exceptionellt hög, anser han att sadeln är minst likvärdig med föregångsmodellen.

Även den uppdaterade fjädringen ger ett positivt intryck. Att den nu är justerbar i fjäderförspänning fram och dämpning bak erbjuder enligt Wolf en praktisk fördel, särskilt vid varierande last. Under testet ändrades inte inställningarna, eftersom avstämningen redan ansågs vara lämplig för vägbruk. För terrängkörning ser han ytterligare potential här.

Med en kroppslängd på cirka 1,75 m räknas Wolf inte till de särskilt långa förarna. Då kan Teneres sitthöjd på 875 mm i vissa situationer verkligen bli en utmaning. Han beskriver motorcykeln som överlag lätthanterlig, även om den fortfarande har en relativt hög tyngdpunkt. Den nya placeringen av tanken - nu lägre och längre fram - har något minskat kopptyngden jämfört med föregångaren, men den är inte helt eliminerad. Vid manövrering och stopp på ojämnt underlag kan det krävas att man agerar förutseende. Det är dock inget ovanligt för denna typ av fordon, utan tyvärr standard för kortbenta äventyrsmaskinförare.

En ofta diskuterad punkt i äventyrsgemenskapen är övergången till elektroniskt styrda system – särskilt det nya Ride-by-Wire-systemet. Här är Wolf oberörd av potentiella farhågor: Han har varit på långfärder med många moderna motorcyklar och har aldrig upplevt något elektronikproblem som fått honom att stanna. Även på avlägsna rutter som i Centralasien eller Balkan har modern elektronik hittills varit pålitlig. Föreställningen att ett enklare vajersystem automatiskt skulle vara mer robust är enligt honom inte längre aktuell. Hans slutsats är därför: "Jag skulle inte ha några betänkligheter att åka jorden runt med 2025 års Tenere."

Ett centralt ämne för Wolf är avsaknaden av farthållare. Särskilt på långa, enformiga etapper – som de som finns i avlägsna regioner utan motorvägar men med timslånga raksträckor – skulle han ha önskat sig denna funktion. Eftersom den tekniska grunden finns med det nya Ride-by-Wire-systemet, blir avsaknaden ännu mer påtaglig.

Förutom de stora tekniska nyheterna har 2025 års Tenere också fått en rad praktiska detaljförbättringar. Enligt Yamaha baseras dessa på intensiv feedback från användarcommunityn. Bland förbättringarna finns ett förstärkt bakparti för bättre bagagekapacitet, en stabilare avgasupphängning, bredare fotpinnar och ett tanklock som inte längre blir löst. Wolf bedömer dessa anpassningar som vettiga, även om de ensamma inte skulle motivera ett byte från föregångsmodellen. Trots detta berömmer han Yamaha för att ha lyssnat till riktiga användaråterkopplingar: "Det visar att de har ett öppet öra för communityn."

En viktig fråga kvarstår: den begränsade lastkapaciteten. Med en maximal tillåten totalvikt ligger Tenere i jämförelse med andra äventyrsmaskiner i den lägre änden. Fullt utrustad med väskor, tillbehör, bagage och två personer når man snabbt upp till eller över gränsen. I praktiken är det dock ofta mindre problematiskt, så länge man lastar medvetet och säkert. Av egen erfarenhet vet vi att den pålitliga Tenere klarar av tuffa albanska vägar med flickvän och tung, fullpackad utrustning utan problem, även om det inte strikt sett är lagligt.

Den nya optionen av en Quickshifter med blipperfunktion ser Wolf som ett välkommet tillskott, även om växellådan redan tidigare kunde växlas bra utan koppling. "Ett meningsfullt kryss" i konfiguratören, sammanfattar han. Det hade bara varit trevligt att också kunna testa funktionaliteten hos den nya växelhjälpen. Förändringarna i växelmekanismen – som exempelvis ytterligare växelkloar och ändrade vinklar – förblev dock omärkliga för honom under körning.

I slutet av testet är det framför allt en sak som Wolf ser som positiv: Trots de tekniska nyheterna har Tenere bevarat sin grundkaraktär. Särskilt i sportläget är responsen mycket nära den hos tidigare modeller med vajer. För honom är det klart: Tenere 700 förblir trots uppdateringen en typisk Tenere – med kända styrkor och förståeliga begränsningar.

HJC RPHA 60 var under vårt vårtest med äventyrsmaskinerna för första gången i längre bruk. Märkbart: Hjälmen sitter stabilt även vid högre hastigheter och glider inte – inte ens vid sidvind eller snabba huvudrörelser. Under längre landsvägsetapper märks den goda bärkomforten. Ventilationen fungerar effektivt, även under varmare dagar håller sig huvudet väl tempererat, utan drag eller störande ljud. Mekanismen för solvisiret är lättillgänglig och kan även manövreras med handskar. Med cirka 1700 gram är hjälmen inte särskilt lätt, men ligger inom det som är vanligt i denna klass. Dessutom är hjälmen rymligt skuren, Poky och Gregor, som normalt bär storlek L hos HJC, var mycket nöjda med storlek M i RPHA 60.

IXS Venture-serien testades i tre utföranden: Air, STX och Bigair. Air-versionen erbjuder mycket ventilation och är därmed lämplig för varmare dagar. STX-modellen visade gott skydd vid omväxlande väder, utan att bli för varm. Bigair-modellen har ännu mer omfattande ventilationsmöjligheter. Passformen för alla varianter är kroppsnära utan att vara begränsande, rörlighet bibehålls. Dessutom uppmärksammades att kläderna inte fladdrar vid högre hastigheter och att inga tryckpunkter uppstod under testet. Handskarna i serien erbjuder en mycket tillfredsställande touch-funktion. Alla testade jackvarianter kan kombineras med vanliga airbagsystem.

Sedan flera år tillbaka använder vi appen Calimoto för att förbättra våra teststräckor och upptäcka ännu okända vägar. Testrundan som kördes i detta test genom de vackra föralperna i Niederösterreich lät vi Calimoto beräkna.