Conti TKC70 och TKC70 Rocks i direkt jämförelse

Naturligtvis hade båda däcken klarat av den nämnda touren, det vill säga alla sträckor från Wr. Neustadt till Barcelona, samt även dagarna i inlandet där, utan problem. Att kilometerätandet till Spanien till största delen kördes med TKC70 medan de obanade vägarna där i huvudsak angreps med TKC70 Rocks var dock ingen slump. Utan valet gjordes efter respektive gummis styrkor. Skillnaderna syns redan vid en blick på mönstret och känns sedan tydligt även under körningen, framför allt utanför asfalten. Rocks erbjuder där, tack vare sitt öppna mönster som förblir jämnt djupt ända ut till däckkanten, betydligt bättre grepp och framför allt bättre självrengöring. Den vanliga TKC70 är i det avseendet begränsad av det slutna slitbanemönstret respektive den genomgående mittåsen, men går i stället stabilare genom kurvan på vägen tack vare den mot kanterna avtagande mönsterdjupet. Man måste dock verkligen köra mycket sportigt för att kunna ta ut fördelen hos TKC70 gentemot TKC70 Rocks, som också den kan uppvisa topprestanda på asfalt.

Eftersom man inte kan välja vädret på en motorcykelresa är regnprestandan naturligtvis alltid ett viktigt beslutskriterium. Och den är god hos båda, vilket redan börjar med det identiska framdäcket och fortsätter bak: Lätta greppfördelar för TKC70 gentemot Rocks här är försumbara, eller märks bara om man redan i lutning börjar accelerera ut ur kurvan, vilket man ändå bör undvika vid regnkörning. Liknande gäller för torr väg, där framdäckets precisa styrrespons hjälper båda kombinationernas smidighet, och greppnivån är hög här och där. Först vid mycket sportiga lutningsvinklar märks stabilitetsfördelarna hos den vanliga TKC70, som Conti positionerar som ett 70/30-däck.

Så snart man lämnar vägen har Rocks - av Conti positionerat som ett 60/40-däck för on- och offroad - tydligt övertaget, mer än vad den tappar på asfalt. Speciellt när det blir brantare eller lerigt erbjuder den betydligt mer grepp. Som alltid kan man öka greppet hos båda modellerna genom att släppa ut lite luft och därmed skapa en större "fotavtryck", men Rocks förblir här definitivt det bättre valet. Om man ska leta kritikpunkter begränsas prestandan bara något av framdäcket - det finns ju också där lite utrymme mellan den vanliga TKC70 och en TKC80, och lite bättre sidostyrning respektive spårstabilitet skulle göra däcket ännu mer terränganpassat. Vilket dock troligen skulle ske på bekostnad av den fina onroad-prestandan - något är det alltid, och däck är, särskilt på äventyrsmotorcyklar, alltid också en kompromiss.

Beslutsgrunden mellan de två TKC70-bakdäcksgummina blir därför framför allt följande: Ligger fokus på terrängkörning respektive obanade vägar är Rocks det bättre valet, som tack vare sin goda vägprestanda totalt sett hanterar den eviga kompromissen mellan on- och offroad något bättre. Är det däremot främst livslängden som är viktig väljer man den likaså mångsidiga TKC70, som här återigen har tydligt övertaget och därför var predestinerad för den långa anresan med längre motorvägsetapper. I den punkten ska uppgifter naturligtvis alltid tas med en nypa salt, men beroende på motorcykel, gashand respektive körstil kan detta mycket väl nå femsiffriga kilometerintervall. Bedömningar som jag naturligtvis inte bara gjort under denna tur på 2000 kilometer med TKC70 respektive 200 därefter med TKC70 Rocks, utan som nämnt även tidigare vid den ena eller andra resan med båda modellerna. Vilka - just efter respektive preferenser - mycket väl täcker det som de flesta vill använda en äventyrsmotorcykel till.