BMW M 1000 XR i intensivtest

Dess design är aggressiv - och aerodynamiskt optimerad. Det åstadkoms av markanta karbonvingar som ger mer stabilitet vid höga hastigheter. Aluminiumkompositens broram med den bärande motorn utgör chassiets ryggrad och sörjer, i kombination med den upp-och-ner-vända teleskopgaffeln och den elektroniska Dynamic Damping Control, för maximal kontroll. Även om cykeln med sina 223 kg körklar inte direkt är lätt, känns den ändå överraskande smidig tack vare den optimala massfördelningen och det sportigt inställda chassit.

Under formplåten slår hjärtat av en riktig racingmotor. Den olje-/vattenkylda radfyrans motor med fyra ventiler per cylinder levererar 201 hk vid 12.750 varv/min och ett maximalt vridmoment på 113 Nm vid 11.000 varv/min. Denna motors högvarv-karaktär är verkligen imponerande, med ett maxvarvtal på 14.600 varv/min - värden som annars snarare hör hemma inom racing. Och så känns det också! Kraftutvecklingen är brutal, men samtidigt mycket kontrollerbar. Varje förlopp känns mjukt och friktionsfritt. Tack vare den elektroniska insugsinsprutningen med digital motorstyrning reagerar cykeln precist på varje gaskommando, så att både mjuk cruising och aggressiv acceleration alltid är möjlig utan ansträngning. Mina tummar pekar definitivt trippelt uppåt för denna motor.

Men hur vardagsduglig är ett sådant vidunder egentligen? Den frågan har jag, med mina 1,76 m och knappa 60 kilo, kastat en något nervös blick åt.

I stadstrafik visar det sig snabbt att M 1000 XR inte är en enkel och särskilt smidig maskin i trånga gränder eller vid manövrering. Den breda fronten med backspeglarna på styrstångsändarna gör det inte direkt lätt att passera stillastående trafik, och den höga varvtalsnivån innebär att man ofta måste jobba med minimal gasanvändning. Det ansträngda fram-och-tillbaka-trampandet vid ur- och inparkering uteblir inte trots mina ganska långa ben. Jag behöver två-tre minuter för att den tunga maskinen inte ska välta i hastigheten, och sedan går den inte att få ur vågrätt läge utan hjälp. Säteshöjden på 850 mm ger dock en bekväm, sportig körställning under körning, som gör att även längre resor inte blir en tortyr. Trots det förblir M 1000 XR en exot i staden, som hellre vill se fria vägar än tät trafik.

På kurviga bergsvägar visar M 1000 XR sin sanna potential. Här visar sig att det sportiga chassit i kombination med det elektroniskt reglerade Dynamic Damping Control-systemet sörjer för enastående stabilitet. Även vid höga hastigheter förblir maskinen extremt precis och förutsägbar. Tack vare den maximala lutningsvinkeln och det perfekt avstämda bromssystemet med 320 mm dubbla skivor fram och en 220 mm skiva bak kan cykeln bromsas problemfritt även i trånga kurvor. BMW Motorrad Integral ABS Pro stöttar föraren ytterligare genom att fördela bromskraften optimalt beroende på körläge, vilket sörjer för en kontrollerad inbromsning.

20-liters bränsletanken ger en rimlig räckvidd, men med en förbrukning på 6,5 liter per 100 km är cykeln ingen sparmästare. Vindskyddet begränsas av den mindre vindrutan, vilket beroende på kroppslängd kan leda till högre påfrestning på längre motorvägskörningar. Dessutom uppstår från en viss hastighet starkare vibrationer som får fot och hand att ganska rejält kittla. Maskinen poängterar dock med en utmärkt ergonomi och ett bekvämt säte som inte känns obehagligt även efter flera timmar. Den som kör långa sträckor bör dock vara medveten om att chassit är stramt inställt från fabrik. Beroende på smak kan man behöva justera lite.

Den som vill konfigurera modellen helt efter eget tycke kan kika in på Konfigurator DE och Konfigurator AT.