Yamaha R7 rapport från nybörjare

Första gången på racerbanan, äntligen!" tänker jag för mig själv när jag är på väg till Pannoniaring i bilen. En körklar Yamaha R7 väntade på mig där och log mot mig med sina nymonterade och glänsande Conti Race Attack 2 Street-däck. En blandning av racerbane- och landsvägsdäck som stod tappert vid min sida under båda dagarna och gav mig maximalt grepp så snart de var varma, trots utomhustemperaturer på 6-12 °C.

Yamaha R7 kanske inte ser ut som en typisk supersportmotorcykel vid första anblicken av databladet, på grund av CP2-motorn som "bara" ger 73,4 hk och inte är känd för sina prestanda på racerbanan. Tack vare den 2-cylindriga layouten och utväxlingen levererar den dock ett explosivt vridmoment vid låga och medelhöga varvtal, vilket visade sig vara mycket fördelaktigt. Det innebär att du inte straffas för att du växlar slött i utgången av kurvorna och det innebär också att du lätt kan köra om nybörjare på de mer krävande och djävulskt skrikande 4-cylindriga maskinerna. Även om det inte är normen var det ändå mycket trevligt att inte bli straffad för att man växlar slött till den grad att man bestämmer sig för att släppa det för dagen, även efter ett antal slöa svängar som hade tagit ut sin rätt på min kropp. Så jag kunde köra några varv till och ha ännu roligare, vilket är vad det handlar om i slutet av dagen.

Den fullt justerbara fjädringen på Yamaha R7 gav mig inga problem, även utan att justera för min vikt på 55 kg. Både framgaffeln och bakdämparen gjorde ett mycket tillfredsställande jobb, endast när du kör på gränsen eller är oförsiktig med gasen i kurvorna blir de två komponenterna lite oroliga. Jag kan också tänka mig att en förare som är lite tyngre än jag kan påverka dämpningen något när hen lämnar kurvorna. Dock märkte jag inte detta under min körning.

R7:ans låga vikt på 188 kg i körklart skick är mycket behaglig för en nybörjare inom racing på racerbana och fyllde mig med självförtroende redan från början och övertygelsen om att jag kunde svänga med självförtroende, även i lägre hastigheter där gravitationen arbetar mer märkbart emot dig. Smidigheten, användarvänligheten, förtrogenheten med CP2 och tillgängligheten hos den tio år gamla motorn, liksom avsaknaden av körlägen, traction control-nivåer och de många andra elektroniska inställningsalternativen hos många motorcyklar, gjorde att jag kunde sätta mig direkt i sadeln på min svartmålade följeslagare för de kommande två dagarna och åka iväg. I det här sammanhanget vill jag påpeka att jag inte saknade någon elektronik för en enda sekund och jag tror inte att det är nödvändigt att installera traction control eller annan dyr elektronik i en motorcykel som denna, eftersom R7 helt enkelt inte behöver det. R7 behöver inte heller några körlägen, gaspådraget är fint kontrollerbart och är varken för aggressivt eller så behöver du böja handleden för att kunna ge full gas.

R7 bromsar sin ökade hastighet med hjälp av en 298 mm stor radial dubbelskiva med fyra kolvar fram och en 245 mm stor skiva bak. R7 fick väldigt lite tid att andas båda dagarna, eftersom jag inte var ensam om att köra den, så jag kan bara med gott samvete uttala mig positivt om Yamaha R7:s bromsprestanda. Trots den regelrätta misshandeln av maskinen var tryckpunkten och doseringen av bromsen mycket behaglig under båda dagarna och orsakade mig inga problem alls. Jag var tvungen att bekanta mig med bromsen en kort stund under de allra första varven, men den fasen varade bara en mycket kort stund och man får en utmärkt känsla för den på nolltid.

En annan viktig aspekt när det gäller Yamaha Supersport-motorcyklar är ergonomin. Innan jag satte mig på den för första gången tänkte jag att R7 förmodligen bara var en MT07 med kåpa, men detta bevisar än en gång att det sällan är en bra idé att dra förhastade slutsatser. R7 har ett lågt och böjt styre som passar den, vilket är visuellt mycket snyggt och gör kurvtagning mycket enkelt. Dessutom gjorde sittställningen att jag, som är 1,70 meter lång, kunde gömma mig bakom vindrutan på ett sådant sätt att jag satt mycket aerodynamiskt på cykeln och därför var helt skyddad från vinden. Även om jag hade ont i ryggen redan efter den första 20-minuterssvängen insåg jag att det berodde på min felaktiga körställning. När jag väl hade anpassat mig hade jag inga fler problem och inte ens på kvällen hade jag ont eller kände obehag, trots att jag körde många fler svängar under dagen.

Trots sina många utmärkta egenskaper är Yamaha R7, som ingen annan supersportmotorcykel, en 100% perfekt maskin. Den andra dagen kände jag mig tillräckligt snabb för att köra med den blå gruppen. Efter att ha tillbringat en hel dag på banan och internaliserat den bästa möjliga körlinjen och ökat min lutningsvinkel kunde jag få ut maximal effekt ur den japanska skönheten nästan hela tiden. Ibland, som på raksträckan men även i lite snabbare kurvor, skulle jag ha velat ha ett längre varvtalsband eller mer kraft vid höga varvtal.

Den andra kritiska punkten är automatväxeln. Jag tycker att det är synd att Yamaha R7 inte levereras med en quickshifter med blipper som standard, även om blippern är det viktigare elementet, eftersom du kan växla upp i växlarna vid höga varvtal utan att använda kopplingsspaken, men bara upp och inte ner. Mot slutet av en dag på banan eller i uthållighetstävlingar är det trevligt eller fördelaktigt att utöva så lite fysisk ansträngning som möjligt. Bortsett från det är det en lyx som tillhandahålls som standard av konkurrenterna eller kan köpas på eftermarknaden, men eftersom Yamaha R7 inte har en ride-by-wire finns det ingen quickshifter med blipper i de officiella Yamaha-tillbehören.

Personligen äger jag redan en Yamaha R1, så jag skulle svara nej på frågan om jag skulle köpa en R7. Om jag hade mindre erfarenhet av motorcykling, inte ägde en R1 och letade efter en nybörjarvänlig banmotorcykel som också var mycket rolig på landsvägar, skulle R7 definitivt finnas på min kortlista.

Här är länken för att hitta aktuella priser och erbjudanden för Yamaha Supersport: Köp Yamaha Supersport.