KTM 390 Adventure R 2025 på långtest - On-/Offroad-turné

KTM har helt omarbetat 390 Adventure för modellåret 2025. Den nya KTM 390 Adventure R ska framträda mer radikal, sportig och kompromisslös, utan att tappa sin Adventure-DNA. Frågan är om den, trots sin starka offroad-fokusering, kan behålla den balans som gör A2-äventyrsklassen så krävande: touringförmåga, stabilitet på långa sträckor, smidighet i kurvor och prestanda i terrängen.

En flerdagars tur genom norra Friuli utgör den perfekta provbanan. Snäva, slingrande pass, varierande underlag, branta bergsvägar och grussträckor visar snabbt hur seriöst KTM menar med det nya konceptet. Men innan de första höjdmeterna avverkas, är det värt att ta en titt på tekniken.

Den vätskekylda encylindriga motorn i den nya 390 Adventure R levererar 398,7 kubik, 45 hk vid 8500 varv/min och 39 Nm vid 7000 varv/min. Med en fulltankad vikt på 176,5 kilogram är den märkbart lättare än många konkurrenter. Ride-by-Wire, traction control, körlägen och en valfri Quickshifter kompletterar den moderna utrustningen. Offroad-fjädringen är hjärtat i det nya konceptet: WP Apex 43 mm fullt justerbar gaffel, WP Apex Split Piston stötdämpare, båda med 230 mm fjädringsväg och 272 mm markfrigång. Den har också trådekrade hjul på 21 och 18 tum, utrustade med Mitas Enduro Trail+. Med en sitthöjd på 870 millimeter, ny TFT-display, vindskydd, handskydd och motorskyddsplåt påminner KTM om en miniatyrversion av de stora Adventure-modellerna.

Som utgångspunkt för våra testkörningar visar sig MoHo Bellavista i Ravascletto återigen vara en idealiskt belägen bas. Hotellet ligger mitt i norra Friuli och erbjuder direkt tillgång till en mängd spektakulära rutter. Härifrån startar många bergspass, grusvägar och panoramavägar praktiskt taget utanför dörren. Den legendariska Panoramica delle Vette och passet över Monte Zoncolan är några av höjdpunkterna, liksom ett flertal små, ofta förbisedda bergsvägar som till och med kan överraska erfarna Alpförare.

Bellavista satsar på en tydlig motorcykelinriktning. Förutom en säker parkering för cyklarna erbjuds hjälpsamma tjänster som torkrum för utrustning, verktyg och ruttips från personalen, som själva känner området väl. Atmosfären förblir jordnära och okomplicerad, vilket är skönt efter långa dagar på vägen. För touringförare och testteam erbjuder hotellet precis den mix av funktionell utrustning och avslappnad gästfrihet som behövs för flerdagars upptäcktsfärder i Alperna.

Resan går från Wiener Neustadt genom Steiermark och Kärnten till den italienska gränsen - perfekt för att testa 390 Adventure R:s långfärdskapacitet. Den massiva vindrutan ger mycket bra vindavvisning för förare runt 1,75 meter. Längre förare känner av luftflödet i pannan och lätta turbulenser, men kan minska dessa genom att ändra sittpositionen. Sittställningen är sportig, fotpinnarna sitter relativt högt och ger en skarpare knävinkel än hos klassiska touringhojar - fortfarande lämplig för långa etapper, men tydligt mer sportinriktad. Encyklaren varvar runt 7000 varv/min vid motorvägshastighet. Motorljudet är påtagligt, men vibrationerna håller sig inom ramarna och leder inte till domningar. För en liten adventure-enduro med varvvillig motor är resultatet stabilt.

WP-fjädringen visar initialt sin styva sida och överför små ojämnheter tydligare. Efter att ha minskat dämpningen blir 390 Adventure R dock märkbart bekvämare och filtrerar större vågor med lätthet. Sadelns hårdhet märks med tiden, vilket dock inte är förvånande med tanke på den sportiga inriktningen. Med en uppmätt förbrukning på 4,22 liter per 100 kilometer och en 14-liters tank är räckvidder på drygt 300 kilometer realistiska - det är fullt tillräckligt för långa turer.

Den verkliga belöningen efter den långa motorvägsetappen kommer vid Nassfeldpasset. Här visar 390 Adventure R sin största styrka: smidighet. De långa fjädringsvägarna fungerar som en dämpare vid varierande asfalt, även om gaffeln dyker märkbart vid hård inbromsning, förblir den kontrollerbar. Samtidigt gör den låga vikten att KTM enkelt kan kastas från kurva till kurva. Styrbeteendet är lätt, precist och sportigt utan att kännas nervöst. Även med de grovmönstrade Mitas endurodäcken förblir maskinen förutsägbar. Det breda styret möjliggör en intuitiv lutning i kurvor, medan det lätta chassit ger hög kontroll.

Den valfria Quickshiftern fungerar snabbt och tillförlitligt, även om växelpedalen inte alltid ger samma feedback. Motorns sportighet kräver aktiv växling: först vid runt 7000 till 9000 varv/min finns tillräcklig effekt för att hantera branta kurvor eller trånga passager med bra drivkraft. Vid nedförskörning visar sig en svaghet hos den offroad-orienterade bromsanläggningen: framhjulsbromsen har en mjuk tryckpunkt och är inte särskilt stabil. Efter några sportiga inbromsningar avtar bromsverkan märkbart. Bakbromsen är väl doserbar, men sitter lite högt för sittande körning. I vägtrafik ingriper traction control i "Street"-läget för tidigt. Eftersom motorn levererar effekt linjärt och lättkontrollerat fungerar körning utan TC också mycket bra på torra vägar.

Offroad-delarna av turen går över lätta grusvägar, en militärväg och slutligen över de av trätransporter uppkörda vägarna upp till Straniger Alm vid den italiensk-österrikiska gränsen. Ursprungligen ville vi också ge oss ut i mer ambitiöst terräng, men de stora offroad-ambitionerna hos KTM fick mig att överdriva i en gruskurva, och den efterföljande markkontakten dämpade våra planer lite. Men även i Light-varianten av detta nästan 1.500 km långa test får vi tillräckligt med intryck för att kunna bedöma potentialen hos 390 Adventure R.

Ergonomin vid stående körning känns direkt rätt. Den smala midjan underlättar rörelser, särskilt i snäva gruskurvor eller vid kontrollerade sladdar. Förare över 1,90 meter kan behöva en höjning av styret, men för genomsnittliga kroppslängder erbjuder KTM en aktiv, inte för ansträngande offroad-position. WP-fjädringen bekräftar sin höga kvalitet även i terrängen. De 230 millimeter fjädringsvägen erbjuder enorma reserver, och även snabba stötar eller grova ojämnheter rubbar knappt fjädringen. KTM förmedlar mycket stabilitet och förtroende i lös terräng. Bromssystemet är tydligt anpassat för offroad-bruk: mjuk tryckpunkt, väl doserbar, ABS avstängningsbar - idealiskt för kontrollerade drifter.

Motorn förblir dock den polariserande faktorn. Dess karaktär kräver höga varvtal och frekvent växling för att generera tillräcklig drivkraft. I tekniska, långsamma passager saknas det kraftfulla vridmomentet vid låga hastigheter som många klassiska enduros och encylindriga motorer kännetecknas av. För sportiga offroad-förare, som ändå vanligtvis kör i det övre varvtalsområdet, är det mindre problematiskt. Men för dem som förväntar sig en traktorlika kraftutveckling är detta inte den idealiska konfigurationen. Med endast 176,5 kilogram fulltankad förblir KTM ändå den lättaste seriösa A2-reseenduron i testet och visar imponerande sina fysikaliska fördelar i terrängen.

För detta test använde jag Stadler Transformer, en högventilerad sommarkostym gjord av slitstarkt Cordura med stora stretcheinsatser och Level-2-skydd. Förutom den typiskt höga Stadler-kvaliteten har Transformer-jackan en unik egenskap som gör den idealisk för motiverade enduro-turer: Ärmarna kan tas av. När den kombineras med en skyddsväst erbjuder Transformer-dräkten en oväntad nivå av ventilation och rörelsefrihet. Passformen är kroppsnära men förblir extremt rörlig tack vare de flexibla stretchmaterialen - särskilt vid offroad-användning. De elva ventilationsöppningarna på jackan och de välplacerade ventilationspunkterna på byxorna ger ett starkt luftflöde, vilket var en verklig komfortfördel i varma Friuli. Fallet på grus visade dessutom att Transformer tål tuffa påfrestningar med bravur. För sommarens äventyrsturer är Stadler Transformer ett av de mest högkvalitativa alternativen på marknaden. Mer om detta finns i den utförliga Stadler Transformer erfarenhetsrapporten.