Honda NT1100 DCT ES-Kawasaki Versys 1100 SE-Yamaha Tracer 9GT+

Vem är redo att ta tronen bland touring-allrounders? Tre japanska komfortmaskiner beger sig till motorcykelparadiset Slovenien. Bland de finaste asfaltskurvorna runt MoHo Hotel Grof och panoramavägar som hämtade ur en resebroschyr ställer de upp: Honda NT1100 DCT ES, Kawasaki Versys 1100 SE och Yamaha Tracer 9GT+. Vilken karaktär kommer att dominera och varför?

I ett segment där personliga preferenser spelar en större roll än i något annat, visar det sig att teknisk utformning av komfort, dynamik och vardagsanvändbarhet kan ta helt olika vägar. Honda NT1100 är en komfortgaranti med sin mjuka DCT, numera elektroniskt fjädringssystem och suverän tvåcylindrig motor. Kawasaki Versys 1100 SE briljerar med sin råa fyrcylindriga kraft, smart kalibrerat semi-aktivt fjädringssystem och bekväm sittarkitektur. Och Yamaha? Tracer 9GT+ försöker balansera mellan dynamik och ett tekniskt fyrverkeri med sin högteknologi, sportiga smidighet, radarbaserade farthållare och automatiserade Y-AMT-växellåda i ett kompakt chassi.

På långfärder visar det sig att vind- och väderskydd är mer än bara bekvämlighet. Alla tre motorcyklar erbjuder justerbara vindrutor och handtagsvärme, medan NT1100 och Tracer 9 GT+ till och med har standardmonterade väskor.

NT1100 briljerade fram till 2024 med ett aerodynamiskt genomtänkt koncept, och vår långtidstest 2022 visade tydligt att detta är det bästa vindskyddet på marknaden, även om justeringsmekanismen var otillfredsställande. För 2025 gjordes en förbättring: En med en hand justerbar ruta, integrerade deflektorer och en vindstyrning som ger pålitligt skydd. Om man är över 1,85 meter kan skärmen dock orsaka ett irriterande dunkande i hjälmen även i det högsta läget. En annan nackdel med det omfattande vindskyddet kommer fram under de varma försommardagarna i Slovenien. Även i det lägsta läget är luftcirkulationen starkt begränsad, och motorns massiva spillvärme riktas direkt mot förarens ben. Sammantaget var det svarta testfordonet en riktig värmefälla.

Kawasaki Versys kontrar med ett ännu större skyddsområde och överlägsen sittkomfort, särskilt för medelstora till stora förare, även om vindrutans justering år 2025 känns något föråldrad. Två låsbara skruvar, en på vardera sidan här hade man vid övergången från 1000 till 1100 kunnat investera lite mer i utvecklingen.

Trots sin smalaste siluett erbjuder Yamaha också mycket bra vindskydd och bekväma säten, men högfrekventa vibrationer i fotpinnarna gör långa sträckor obekväma. Dess låga lastkapacitet medför även begränsningar vid resor för två på långfärder. Här spelar också den skarpaste knävinkeln i trion en roll, medan den utmärkt fungerande radarbaserade farthållaren verkligen underlättar vid tätare motorvägstrafik.

Om man får kalla en motorcykel för en soffa, så är det Kawasaki Versys 1100 SE. Dess passagerarsäte känns som ett andra vardagsrum långt, mjukt, med upprätt sittställning och genomtänkta greppmöjligheter. Den imponerande längden på bakdelen tillåter även med en större packväska, som i vårt fall SW-Motech Cargobag, en bekväm resa för två. Maxlasten är 212 kg.

Honda NT1100 ligger strax därefter DCT eliminerar lastväxlingsreaktioner, och fjädringen förblir stabil även vid full last (förspänningen justeras snabbt och enkelt via TFT-pekskärmen), och passageraren drar nytta av komfortegenskaperna. Det finns gott om utrymme för passagerarens stövlar, även med de standardmonterade väskorna. Endast den något begränsade lastkapaciteten på 194 kg kan sätta stopp för det fullastade nöjet för två.

Yamaha Tracer 9 GT+ erbjuder i jämförelse märkbart mindre rörelsefrihet och sittutrymme i andra raden. Även om stoppningen är bekväm, begränsar det sportiga fokuset passagerarvänligheten på Tracer. Även när det gäller lastkapacitet nås gränsen på 193 kg snabbare än vad resenären skulle önska. Positivt är dock att växlingarna med AMT sker silkeslent, vilket eliminerar problemet med att hjälmar slår ihop.

Smidig genom kurvorna? Överraskningen: Alla tre klarar det. Tracer 9GT+ är den förväntade kurvkungen. Dess CP3-trecylindriga motor driver den med kraft ur kurvorna, och den jämförelsevis låga vikten tillsammans med det - vid behov - strama chassit harmoniserar utmärkt. Trots viss kritik mot AMT-växellådan i automatläge - vid manuell växling känns växlingarna med knapptryckning fantastiska och går riktigt snabbt - perfekt för den smidiga kurvjägaren.

Versys imponerar med sin precision: Trots betydande vikt förblir den neutral, stabil och pålitlig, även i lutning. I sportläge är alla parametrar från motor till fjädring idealiskt inställda, och för den som vill ha mer kan användarläget justeras individuellt. Det infernaliska fyrcylindriga vrålet lockar till mer. En riktig gasell i flodhästkostym.

Och Honda? Nästan som tankestyrd. NT1100 svänger in bättre än vad databladet antyder särskilt tack vare det fina samspelet mellan DCT, låg tyngdpunkt och det mycket harmoniska chassit. Här har man jämfört med föregångaren tagit ett stort steg framåt, även om NT fortfarande inte är något fartmonster och inte heller vill vara det. Motorn är stark och låter fantastiskt, men man gör bäst i att växla upp till nästa växel och surfa på vridmomentvågen, snarare än att dra ut växlarna till max.

I staden skiljer sig ofta agnarna från vetet åtminstone teoretiskt. Till en början framstår Tracer som favorit tack vare sin lägsta vikt, men Y-AMT gör livet svårt för den här. Växlarna varvas för länge, och förarens input ignoreras. Den fantastiska motorn skulle inte ha några problem med att rulla tyst och avslappnat genom tätortsområden på femte växeln, men varken läge D eller D+ tillåter det. Endast i manuellt läge är det möjligt att utnyttja motorns potential på ett meningsfullt sätt. Synd. Åtminstone är det tack vare den lägre vikten lätt att lyfta Tracer på centralstödet, och den centrallåsta väskfunktionen är en mycket praktisk egenskap som konkurrenterna inte erbjuder.

NT1100 däremot glänser: mycket tillgänglig DCT, låg tyngdpunkt, stor styrvinkel den är den mest avslappnade stadskamraten. Det kräver bara en del kraft och balanssinne att lyfta den på eller av centralstödet. Även vid manövrering är den suverän; när man väl har lärt sig samspelet mellan bakbroms och DCT, går vändmanövrer på mycket trånga utrymmen enkelt.

Versys 1100 kräver här lite mer övertygelse, men är också praktisk tack vare en väl doserbar koppling och en ordentligt användbar styrvinkel. Utmaningarna visar sig även här när man står stilla eller hanterar motorcykeln utan att motorn är igång, centralstödet är även här standard.

En av de mest spännande kategorierna för moderna assistanssystem ska hjälpa, inte hindra. Här ser vi en delad bild. Honda NT1100 erbjuder ett framtidssäkert system med pekskärm, Apple CarPlay, Android Auto och många konfigurationsmöjligheter, men lider av långsam reaktionstid och något krånglig skärmpresentation. Ingripandena från ABS och traction control, som nu är lutningsberoende till skillnad från föregångaren, märks bara vid extremt sportig körstil, och regleringsintervallen är korta.

Tracer 9GT+ visar å andra sidan mod till innovation: Blinkers styrs med tummen, både höger och vänster, Matrix-LED, och det bra upplägget av den fantastiska 7-tums TFT-skärmen. Dödvinkelvarnaren och radarfarthållaren är ny mark i denna klass, men den första versionen är mycket väl lyckad och kan betraktas som 100% användbar i praktiken. Yamahas assistanssystem fungerar på allra högsta nivå.

Kawasaki Versys briljerar med kördynamik det elektroniska fjädringssystemet är i en klass för sig, och quickshiftern agerar silkeslent. Dock: displayen känns gammalmodig, och lägesbytet har fördröjning med flera sekunder mellan inmatning och utförande. Fördröjning är ett stort minus år 2025. Ingripandet av assistanssystemen sker inte lika omärkligt som hos konkurrenterna, och även här skulle en uppdatering för 2025 ha varit önskvärd.

Versys fyracylindriga motor är gentlemannen bland de tre kraftfull, suverän och kultiverad. Redan vid låga och medelhöga varvtal levererar den - ovanligt för sin typ - som ett ånglok, förblir samtidigt alltid lugn och exakt doserbar och när den väl når högre varvtal finns det knappt något stopp. En motor som verkligen bjuder på körglädje.

Tracer svarar med maximal emotionalitet: CP3-motorn varvar, skriker, levererar. Särskilt i manuellt läge kan man oblygt njuta av det kraftfulla trycket ut ur kurvorna, med ljudupplevelsen inkluderad.

Honda väljer vägen med solitt tryck från låga varvtal: den parallella twinnen levererar kraftfullt från botten, vilket passar utmärkt med DCT. Det bultande ljudet från tvåcylindern, tack vare dess vevaxelkonfiguration, är en ren fröjd och även om den inte varvar upp lika ivrigt som sina kollegor med en eller två cylindrar mer, levererar den konstant och rejäl kraft. En fantastisk resekompanjon.

Yamaha överraskar med en praktisk förbrukning på endast 4,4 liter vid den sportiga körstilen under testet är detta ett absolut toppvärde. De tyngre konkurrenterna är inte mycket törstigare: Honda ligger på 4,9 liter, en halv liter mer än Tracer 9GT+, medan Versys 1100 slukar 5,5 liter, vilket är 1,1 liter mer än Yamaha, men erbjuder också mest kraft. När det gäller räckvidd ligger alla, som sig bör för en touringmotorcykel, över 300 km, där Tracer ligger precis i täten.

35 grader i skuggan, regnskurar som från en högtryckstvätt och svettiga filmresor däremellan vår crossover-turné utsatte inte bara människa och maskin, utan även utrustningen för en hård prövning. Både Gregors Aeris II Kombi, Amelies Striker III Lady Kombi, och min egen Modeka Lucano Kombi utmärkte sig genom pragmatiska egenskaper som välplacerade fickor, kylande ventilationsytor och bekväm bärkomfort. Våra ständigt svettiga huvuden pryddes under tiden av HJC F100 Carbon-hjälmar, som med sitt Flip-Back-system är ännu bekvämare att bära än vanliga öppningsbara hjälmar, men tack vare den generösa kolfiberanvändningen väger de endast 1500 g i storlek M och är betydligt lättare. Direkt kommunikation om rutt, körintryck och mer kunde vi ha under färden via Cardo Packtalk Pro-kommunikationssystemen på hjälmen. Med de mjuka packlösningarna från SW-Motech, som länge testats av 1000PS-redaktionen, utökades förvaringsutrymmet på touringmotorcyklarna passande för reseveckan.

För denna jämförelse har vi satsat på enhetlighet och utrustat alla tre kandidaterna med Metzeler ROADTEC 02. Det nya "Super Sport-Touring"-däcket lovar en balans mellan sportig feedback och touringkomfort och det löftet håller det. ROADTEC 02 är den direkta efterföljaren till den välkända ROADTEC 01 SE, men med nya material och teknologier tillför den betydligt mer dynamik. Fram ger en Full-Silica-blandning snabba uppvärmningstider, medan en Cap&Base-konstruktion med dubbla gummiblandningar används bak. Finessen ligger i Dynatread-teknologin: vid ökad lutning sluter sig delar av mönstret, vilket märkbart bidrar till stabiliteten.

I praktiken, det vill säga: på 300 km konstant regn, över 30 graders utomhustemperatur och lutningar på passen samt avslappnade stad- och landsvägsetapper, visade sig däcket alltid vara förutsägbart. Även på hala markeringar vid vått väglag förblev ROADTEC 02 kalkylerbar, vid snabba omkastningar alltid neutral. Särskilt positivt var hur snabbt däcken kom upp i temperatur en inte försumbar säkerhetsfördel i vardagen. Även efter mer än 1500 km var mönsterdjupet knappt påverkat en kvalitetsmarkör för långdistansförare. Metzeler har med ROADTEC 02 skapat en allrounder som med suveränt körbeteende och pålitlig återkoppling sömlöst smälter in i karaktärerna hos de tre tourerna.

Honda NT1100 DCT ES är den perfekta motorcykeln för långdistansförare som uppskattar stressfri touring med hög teknisk integration. Den som älskar långa etapper, vill ha minimalt med kopplings- och växlingsarbete och värdesätter en tydlig, komfortorienterad ergonomi kommer att bli långsiktigt nöjd med NT. Den är särskilt lämplig för förare med stort säkerhetsbehov och en förkärlek för godmodig, pålitlig teknik.

Kawasaki Versys 1100 SE riktar sig till erfarna touringförare som vill köra sportigt och bestämt även med full packning och passagerare. Den suveräna fyrcylindriga motorn, det perfekt avstämda chassit och den enorma stabiliteten gör den till en idealisk följeslagare för ambitiösa resor med komfortfaktor även för långa förare. Den som värdesätter klassisk motorcykelmekanik, utrymme och chassikvalitet kommer att bli mer än nöjd med Versys.

Yamaha Tracer 9GT+ tilltalar sportigt orienterade tourer-förare som vill kombinera en dynamisk körstil med elektroniskt stöd. Dess låga vikt, emotionella CP3-motorkaraktär och moderna assistansarkitektur gör den attraktiv för förare som vill förena teknisk nyfikenhet med sportig körning. Idealisk för förare med kurvambitioner som söker ett smidigt och effektivt reseverktyg, och som vill ha full överblick även på natten.

Observera: De följande individuella slutsatserna kommer från de senaste individuella testrapporterna för de tre touringmotorcyklarna.