2 vs 3 vs 4 cylindrar i nakenbike-testet

Den buckliga världens landskap ångar i julihettan, medan tre helt olika motorcykelkonstruktionsfilosofier mäter sina krafter. En österrikisk tvåcylindrig karaktär ställs mot japansk trecylindrig perfektion och beprövad fyrcylindrig suveränitet. Honda CB1000 Hornet SP, Yamaha MT-09 SP och KTM 990 Duke tre nakna motorcyklar som inte kunde vara mer olika, men som ändå konkurrerar i samma prisklass om köparnas gunst. Det som följer är mer än bara ett jämförelsetest. Det är en resa genom DNA:t i det moderna nakenbike-segmentet, där karaktärsfulla hojjar möter kompromisslös design och där varje motor berättar sin egen historia.

Diversityn i naked bike-segmentet har sällan varit så stor som idag. Där står Honda CB1000 Hornet SP med sina 157 hk, som en kraftfull best som inte döljer sitt ursprung en äkta avkomma till Fireblade som visar sina tänder på vägen. Bredvid den finns Yamaha MT-09 SP med sina karaktäristiska 119 hk från den legendariska CP3-motorn, en motor som i åratal har fått landsvägsjägares hjärtan att slå snabbare. Och slutligen KTM 990 Duke en 123 hk rebell från Österrike, vars tvåcylindriga själ slår lika oförglömligt som hjärtslagen vid första kärleken.

Det som förenar dessa tre kandidater är mer än bara deras kategoritillhörighet. De representerar tre fundamentalt olika tillvägagångssätt för hur en modern naken motorcykel ska vara. Honda med sitt fyrcylindriga arv står för kultiverad högvarvsglädje, kombinerad med japansk perfektion och ett pris-prestandaförhållande som saknar motstycke. Yamaha förkroppsligar med sin trecylindriga motor den gyllene medelvägen mellan karaktär och förnuft, förfinad med ett Öhlins-chassi som är oöverträffat i denna prisklass. KTM är däremot individualisten, tänkaren utanför ramarna, som med sitt tvåcylindriga hjärta representerar en filosofi som går emot all mainstream.

En 1000PS-testförare sammanfattar det träffande: "Hondan är som en perfekt slipad diamant felfri, men kanske ibland för perfekt. Yamahan är som en väl lagrad whisky komplex, karaktärsfull, men harmonisk. KTM är som en vulkan oförutsägbar, men fascinerande."

Om perfektion hade ett namn, skulle det kunna vara Honda. CB1000 Hornet SP är det levande beviset på att man kan skapa något helt nytt av beprövade ingredienser. Dess fyrcylindriga hjärta härstammar från 2017 års Fireblade-generation, men har anpassats helt för användning i en naken motorcykel. Resultatet är en motor som levererar sina 157 hk vid 11.000 varv/min med en suveränitet som saknar motstycke. Ett maximalt vridmoment på 107 Nm vid 9.000 varv/min säkerställer att det även i det övre mellanregistret finns gott om kraft. Faktum är att Hornet SP från första stund förmedlar känslan av en mogen produkt. Sittpositionen med en höjd av 809 mm passar för förare av olika storlekar, medan ergonomin möjliggör längre sträckor utan problem.

Men den verkliga karaktären hos Honda visar sig först bortom 6.000 varv/min. Här vaknar fyrcylindern till liv och utvecklar en dragkraft som är svår att slå. "Det är en riktig streetfighter, en oförnuftig vägbrännare", bekräftar en testförare. Det sportiga chassit med den fullt justerbara Showa SFF-BP-upside-down-gaffeln fram och den högkvalitativa Öhlins TTX36-stötdämparen bak understryker denna ambition. Den senare är för övrigt stötdämparen av högsta specifikation sportigare blir det knappast.

Brembo Stylema-ok fram tar tag med nödvändig bett, även om ABS-justeringen är ganska konservativ. "Du kan verkligen bromsa hårt", berömmer en testare, men noterar också att ABS-systemet tenderar att ingripa tidigt vid mycket stark inbromsning. Den uppmätta vikten på 212,5 kg märks aldrig negativt trots prestandan tvärtom ger den Honda en stabilitet som särskilt uppskattas vid högre hastigheter.

Det som utmärker Honda är dess mångsidighet. Den är tillräckligt sportig för ambitiösa banutflykter, sofistikerad nog för avslappnade landsvägsturer och så tillgänglig att även mindre erfarna förare snabbt får förtroende. "Det ger ett bra förtroende, det förlåter ett och annat misstag", bekräftar en testförare denna egenskap. Dock - den är mycket mer oförnuftig än vad man förväntar sig från en Honda - och den saknade IMU:n dämpar det annars extremt positiva intrycket något.

Yamaha MT-09 SP är ett paradexempel på hur man kan göra en redan utmärkt motor ännu bättre genom intelligent detaljarbete. Den legendariska CP3-trecylindern med 890 cm³ slagvolym och 119 hk vid 10.000 varv/min har blivit en ikon bland nakna bike-motorer. Dess maximala vridmoment på 93 Nm vid 7.000 varv/min kanske inte ser spektakulärt ut på papperet, men i praktiken utvecklar den en linearitet och doserbarhet som är svår att matcha.

"CP3-motorn i MT-09 är faktiskt en av de mest perfekta landsvägsmotorerna man kan tänka sig", säger en 1000PS-testförare entusiastiskt. Faktum är att trecylindern verkligen visar sina styrkor där de flesta nakna motorcyklar tillbringar mest tid: på kurviga landsvägar. Dess effektleverans är så linjär och förutsägbar att man känner sig säker från första stund. Samtidigt erbjuder den tillräckligt med karaktär för att aldrig bli tråkig.

Det som skiljer SP-versionen från standard MT-09 är främst det högkvalitativa Öhlins-chassit. Både KYB-USD-gaffeln fram och Öhlins-stötdämparen bak är fullt justerbara och erbjuder en inställning som tillgodoser både sportiga och bekväma krav. Den uppmätta vikten på 195,5 kg märks positivt i smidigheten, utan att stabiliteten påverkas negativt.

Särskilt anmärkningsvärt är bromssystemet. Brembo Stylema-ok fram erbjuder en doserbarhet som möjliggör kraftiga inbromsningar med liten handkraft. "Bromsen ger med lite handkraft en oerhört kraftig inbromsning", bekräftar en testförare. Även ABS-systemet är mindre konservativt justerat än hos konkurrenterna och tillåter starkare inbromsningar.

Sittpositionen på MT-09 SP är mycket mer upprätt än vad som är vanligt för sportiga nakna motorcyklar. "Det är fortfarande så, nu i direkt jämförelse, att sittpositionen är otroligt upprätt", noterar en testförare. Denna ergonomiska layout gör Yamaha till den idealiska följeslagaren för längre turer, där komfort går före ren sportighet.

Den korta hjulbasen på 1.430 mm ger MT-09 SP ett nästan supermotoliknande hantering. I skarpa serpentiner är det lämpligt att använda en "tryckande körstil" och bokstavligen kasta motorcykeln genom kurvorna. Samtidigt förblir den stabil och förutsägbar även vid högre hastigheter.

Om motorcyklar hade personligheter skulle KTM 990 Duke vara den karismatiska outsider som inte bryr sig om konventioner. Dess 947 cm³ stora radtvåcylindermotor med 123 hk är hjärtat i en motorcykel som kompromisslöst satsar på karaktär. Med ett maximalt vridmoment på 103 Nm erbjuder den visserligen mindre på papperet än konkurrenterna, men kompenserar detta med en personlighet som är omisskännlig.

"Om du gillar KTM behöver du inte ens provköra de andra", sammanfattar en testförare. Faktum är att 990 Duke är den mest unika motorcykeln i testfältet. Dess tvåcylindriga motor behöver minst 3.000 varv/min för att gå jämnt, men utvecklar sedan en kraft och karaktär som är svår att matcha. Den korta utväxlingen gör att det redan i första växeln tar slut vid 85-90 km/h betydligt kortare än hos konkurrenterna.

Den låga vikten på endast 192 kg (uppmätt) märks i varje körsituation. "Mycket lättmanövrerad, mycket smidig", bekräftar en testförare. Den höga tyngdpunkten och supermoto-liknande sittposition ger en körkänsla som påminner om en stor supermoto. "Fordonet går också extremt snabbt upp på bakhjulet och det ger verkligen mycket glädje", säger en entusiastisk testare.

Ergonomin på KTM är unik i testfältet. Man sitter betydligt högre och därmed mer aktivt på motorcykeln, men har ändå en bekväm knävinkel. "Den totala ergonomin kommer troligtvis att gynna en långväxt person mycket", bekräftar en lång testförare. Sittpositionen främjar en aktiv körstil och ger utmärkt feedback från framhjulet via styret.

WP APEX-chassit fram och bak är visserligen inte lika högkvalitativt som Öhlins-utrustningen hos konkurrenterna, men erbjuder en inställning som perfekt passar motorcykelns karaktär. Bromsarna med två 300 mm skivor fram tar ordentligt tag, och ABS-systemet är justerbart i steg en funktion som sportorienterade förare uppskattar.

Men KTM har också sina egenheter. Växellådan är "snarare knagglig hård" och ger inte alltid tydlig feedback. En testförare råkade till och med hamna mellan växlarna. Även motorns gångkultur är inte så homogen som hos de fler-cylindriga konkurrenterna, men det är just en del av dess karaktär.

Den direkta jämförelsen av de tre motorkoncepten avslöjar fundamentala skillnader i tillvägagångssättet. Honda representerar filosofin "Effekt genom varvtal". Dess fyrcylindriga motor utvecklar sin fulla potential först bortom 6.000-varvsgränsen, men belönar då med en dragkraft som är oöverträffad i testfältet. "Men om du låter denna Honda varva lite, så känner du kraften", förklarar en testförare kärnan i denna motor.

Yamaha å andra sidan symboliserar medelvägen mellan karaktär och förnuft. Dess trecylindriga motor erbjuder redan från låga varv ett ordentligt tryck och är samtidigt alltid lätt att dosera. "Med trecylindriga konceptet går den utomordentligt bra från låga varv och är dessutom mycket, mycket lätt att dosera", berömmer en testare. I direkta jämförelsen med Honda är Yamaha-motorn vid låga varvtal betydligt mer tillgänglig, men tappar kontakten vid höga varvtal.

KTM står slutligen för ren karaktär. Dess tvåcylindriga motor är den mest okonventionella i fältet, den kräver varvtal för att gå jämnt men utvecklar då en kraft som är omisskännlig. "Hur avslappnat tvåcylindern arbetar, det är verkligen en egenhet som KTM lyckas med", beskriver en testförare det speciella temperamentet hos denna drivlina.

Chassit på moderna nakna motorcyklar är mer än bara länken mellan motorcykel och väg det definierar i hög grad karaktären. Honda CB1000 Hornet SP satsar med sitt Öhlins TTX36-stötdämpare bak och Showa SFF-BP-gaffel fram på högsta kvalitet. Denna investering lönar sig. Honda erbjuder en stabilitet som särskilt uppskattas vid sportig körning. Samtidigt är den aldrig överdrivet nervös eller oförutsägbar. "Även själva chassit, körstabiliteten hos fordonet är verkligen väl genomfört. Vi har alltid bra återkoppling och fordonet blir aldrig överdrivet nervöst", bekräftar en testare.

Yamaha MT-09 SP imponerar med sitt fullt justerbara chassi. Det erbjuder hög komfort samtidigt som det har sportiga ambitioner. "Har en touch av lyx, eftersom allt greppar så fantastiskt fint ihop", säger en testförare entusiastiskt. Den lätta hanteringen av MT-09 understöds perfekt av det högkvalitativa chassit, utan att stabiliteten lider.

KTM 990 Duke använder med sitt WP APEX-chassi en annan filosofi. Det är mindre lyxigt än Öhlins-konkurrenten, men perfekt anpassat till motorcykelns karaktär. "Tendens starkt mot supermoto", beskriver en testare KTM:s hantering. Den höga tyngdpunkten gör motorcykeln kvick och lekfull, utan att bli instabil.

Bromsarna visar intressanta skillnader mellan de tre konkurrenterna. Honda CB1000 Hornet SP förlitar sig på beprövad Brembo Stylema-teknik med två 310 mm skivor fram. Bromskraften är utmärkt, doserbarheten är bra, men ABS-systemet är något konservativt justerat. "Du kan verkligen bromsa hårt", berömmer en testförare, men noterar också: "Den enda nackdelen här är att ABS-regleringen är på den mycket konservativa sidan."

Yamaha MT-09 SP imponerar med sin Brembo Stylema-anläggning genom särskilt bra doserbarhet. "Bromsen ger med liten handkraft en oerhörd inbromsning", säger en testpilot entusiastiskt. Även ABS-systemet är mindre konservativt justerat och tillåter sportigare bromsmanövrar. Detta beror på den betydligt högre kvaliteten på elektroniken i Yamaha jämfört med Honda.

KTM 990 Duke erbjuder med sin 300 mm bromsinstallation fram en ordentlig retardation, men utmärker sig särskilt genom möjligheten att helt avaktivera ABS på bakhjulet. "Det är verkligen ett utmärkande drag hos KTM", förklarar en testförare. För sportorienterade förare som ibland besöker racingbanan är denna funktion ovärderlig. KTM:s elektronik visar sig ha mycket hög kvalitet när det gäller regleralgoritmer och användarvänligheten är mycket bra. Det är betydligt bättre material än hos Honda och ungefär på Yamahas nivå.

De ergonomiska skillnaderna mellan de tre kandidaterna kan inte vara större. Honda CB1000 Hornet SP erbjuder med sin sitthöjd på 809 mm den lägsta sittpositionen i testet. Man är starkt integrerad i fordonet. Maskinen känns bred och man är något begränsad i sin rörelsefrihet.

Yamaha MT-09 SP satsar på en betydligt mer upprätt sittposition. Trots det har man en bra känsla för fronten. Sittpositionen är avslappnad och bekväm, men möjliggör också aktiva körmanövrar.

KTM 990 Duke däremot främjar en aktiv, sportig sittposition. Man har bokstavligen känslan av att sitta vid framhjulet. Feedbacken är superdirekt. Maskinen är en riktig nöjesmaskin. Den känns lekfull, lite busig och oförnuftig. Inte riktigt lika vild som en SuperDuke men totalt sett mer karismatisk och fräckare än de två andra motorcyklarna.

Efter intensiva tester på landsväg, racerbana och supermoto-bana står det klart: Var och en av de tre motorcyklarna riktar sig till olika målgrupper och förkroppsligar en annan filosofi.

Honda CB1000 Hornet SP är den perfekta allroundern för förare som vill balansera prestanda, kvalitet och prisvärde. Den erbjuder den högsta prestandan i testet, det mest högkvalitativa chassit och ändå ett pris som ligger i den övre medelklassen. "Det är en otroligt stridsduglig och dessutom otroligt prisvärd motorcykel", sammanfattar en testförare.

Yamaha MT-09 SP är det första valet för förare som vill se karaktär och vardagsanvändbarhet perfekt förenade. CP3-motorn är ett landsvägsgeni, Öhlins-chassit ger en känsla av lyx och ergonomin möjliggör också längre turer. Det är den mest harmoniska motorcykeln i testet.

KTM 990 Duke slutligen är motorcykeln för individualister som värderar karaktär över allt annat. Det är den mest omisskännliga, mest emotionella motorcykeln i testet. "Den som ger sig hän åt konceptet hittar en köraktiv naken motorcykel med högt underhållningsvärde", bekräftar communityns åsikt.

Nakenbike-testet 2025 visar imponerande: Mångfalden i segmentet har aldrig varit större. Oavsett om det är en kultiverad kraftpaket, karaktärsfull allrounder eller rebellisk individualist det finns en passande maskin för varje smak. Och det är i slutändan den verkliga vinnaren av detta test.

Tre motorcyklar, tre karaktärer, en hjälm: Arai Quantic följde med oss genom alla testfaser i denna motorfilosofijämförelse. Det som utmärker den handgjorda japanen är dess kompromisslösa säkerhetsfilosofi. Det karakteristiska runda, släta skalet följer Arais grundprincip: avleda energi istället för att absorbera. Vid en sned kollision ska hjälmen "glida av" och omdirigera kraften en filosofi som har bevisat sitt värde i årtionden.

I den hårda testvardagen mellan tvåcylindrig råhet och fyrcylindrig sofistikation imponerade Quantic med detaljer som gör skillnaden: Den generösa hjälmöppningen underlättar hanteringen mellan testkörningarna, medan den högkvalitativa interiören säkerställer komfort även under längre sessioner på de kurviga vägarna i Bucklige Welt. Den effektiva ventilationen håller huvudet svalt även vid sommartemperaturer avgörande när man växlar mellan KTM-adrenalin och Honda-kraft. Naturligtvis uppfyller Quantic den aktuella ECE R22-06-godkännandet. Här hittar du mer information om hjälmen

När tre så olika motorcykelkaraktärer behöver förenas på en gemensam nämnare, sker det genom däcken. Bridgestone Battlax Hypersport S23 valdes medvetet som enhetsdäck för alla testkandidater och visade sig vara det perfekta valet för denna motorfilosofijämförelse.

Jämfört med sin föregångare S22 erbjuder S23 märkbart förbättrat grepp på torrt underlag och förbättrad kurvstabilitet. Den innovativa Pulse Groove-tekniken och nya blandningsteknologier ger det imponerande sidgrepp som både den smidiga KTM 990 Duke och den kraftfulla Honda CB1000 Hornet SP behöver. Den precisa återkopplingen ger förtroende från första kurvan oavsett om det gäller Yamahas livliga trecylinderdans eller Hondas högvarviga rus.

För erfarna förare som vill köra sin nakna motorcykel både sportigt på landsvägen och ibland på banan utan att offra vardagsanvändbarheten är S23 den idealiska kompromissen. Den låter var och en av de tre testmotorcyklarna framhäva sina individuella styrkor utan att bli den begränsande faktorn. Här hittar du mer information om däcket

Sju erfarna 1000PS-testare, ledda av vår banexpert Martin Bauer, utsatte de fem ledande nakna motorcyklarna för en systematisk prövning. Varje pilot bidrog med sitt eget perspektiv: från vardagsförare till banproffs, från teknikentusiast till känslostyrd förare. Så skapades bedömningar som täcker alla relevanta förartyper.

De objektiva fakta talar sitt tydliga språk: Varje motorcykel vägdes på vår 1000PS-precisionsvåg, bedömdes systematiskt i flera kategorier och pressades till sina gränser både på kurviga landsvägar och på banorna Bad Fischau och Pannoniaring. Tre olika terränger avslöjade tre olika karaktärer.

Denna tekniska bedömning kompletteras med en detaljerad marknadsanalys och röster från vår 1000PS-community. Resultatet är mer än bara ett jämförelsetest det är en omfattande analys av tre motorfilosofier och deras berättigande i det moderna nakenbike-segmentet.

I över 20 år har 1000PS engagerat sig passionerat för autentiska motorcykeltester. Vårt team av redaktörer, videoproffs och branschexperter arbetar hand i hand för att skapa välgrundat innehåll som når över 6 miljoner motorcykelentusiaster över hela Europa varje månad. Förtroendet som förare, återförsäljare och tillverkare visar oss är både vår drivkraft och måttstock.