S 1000 R vs. Speed Triple RS i testduell

Det finns dueller som elektrifierar. Inte bara för att de jämför tekniska koncept, utan för att de berör grundläggande frågor. Linjär eller explosiv? Kallt beräknande eller passionerat? I vårt intensiva jämförelsetest på banan möttes två av de bästa nakencyklarna just nu: BMW S 1000 R (2025) och Triumph Speed Triple 1200 RS (2025). Sällan har en jämförelse varit så mångsidig och insiktsfull. Nils Müller, alias NastyNils, och hans kollega Markus "Mex" Pinter klev tillsammans in i ringen för att dissekera dessa prestandatungviktare. Vad som följer är en oförskönad jämförelse av teknik, karaktär och ren känsla.

BMW S 1000 R välkomnar föraren med typisk bayersk ergonomi: prydlig, tillgänglig, logisk. NastyNils beskriver känslan vid start som bekant och genomtänkt. Även Mex Pinter, som med sina 1,90 m inte är någon liten kille, hittar omedelbart en bekväm position. Knävinkeln är sportig men inte trång, styret lågt och kontakten med framhjulet direkt. Man sitter "i" motorcykeln, inte på den. Triumph Speed Triple RS känns däremot mer som en klassisk nakencykel. Förarens integration är mer omedelbar. Särskilt för större förare erbjuder den enligt Mex en bättre knävinkel och mer stöd vid motorcykeln. Skillnaden är subtil men märkbar.

Vid 6.000 varv/min drar BMW:n iväg med kraft. Inga chockmoment, ingen hets, bara en linjär kraftutveckling som skapar förtroende. Gasen svarar fint vid greppet och elektroniken (Dynamic Pro Mode) reglerar subtilt men tillåter wheelies i andra och tredje växeln. Kritikpunkt? Vibrationer i styret. Trots frikopplade klämmor och tunga styrändar märks en tydlig pirrande känsla.

Triumph svarar med 1160 cc, 183 hk och en motor som enligt Mex och Nils har mer karisma. Redan vid 5.000 varv/min levererar trippeln kraftfullt. Körkänslan är livligare, mer spännande och emotionell. Båda testförarna uppskattade särskilt gasresponsen. Även vid hög effekt är doseringen silkeslen. Elektroniken i Track Mode ger mycket utrymme, men fungerar så transparent att föraren aldrig känner sig berövad kontrollen. Ändå har trecylindern sina nackdelar. Paketet motor + quickshifter + växellåda fungerar ännu bättre hos BMW. Växlingarna är krispigare, mer precisa och kortare.

BMW:s semiaktiva fjädring saknar överlag finess. Nils kritiserar det "knöliga feedbacket" vid små ojämnheter i marken. Mex beskriver responsen under de första millimetrarna av fjädringsvägen som utvecklingsbar. Men vid snabba svängar levererar den den nödvändiga precisionen och förblir stabil och förutsägbar. Triumph tar en annan väg här: Med Öhlins Smart EC 3.0-system spelar den i en annan liga. Små ojämnheter absorberas suveränt och vid hårda inbromsningar ger fjädringen utmärkt stöd. Mex kallar det till och med "referensklass". Det breda styret och den något mer aktiva sittpositionen möjliggör dessutom enklare riktningsbyten, och instyrningen är smidigare än på BMW.

I grund och botten förklarar fjädringen också prisskillnaden mellan Triumph och BMW. Den som värderar maximal perfektion i detta avseende kommer att bli bättre betjänad med Triumph. Triumph har inte sparat in på något och helt enkelt installerat det dyraste och bästa systemet på marknaden just nu. BMW:s lösning är praktisk och bra, den kommer att vara fullt tillräcklig för 70% av kunderna, men är kvalitativt på en lägre nivå.

Båda motorcyklarna erbjuder hög bromseffekt. BMW imponerar med en skarp tryckpunkt och konstant prestanda över många varv. Baklyftningsdetekteringen kan inaktiveras i Pro-läget en välsignelse för banan. Triumph är inte sämre, även om hävarmens rörelse är längre och tryckkänslan inte riktigt lika direkt. Ändå: Brembo-systemet med monoblock-ok är brutalt effektivt. Förutsatt att man aktiverar Track Mode för endast då är systemet lämpligt för banan. Till skillnad från fjädringen kan Triumph inte integrera den bättre hårdvaran i bromsarna på ett sätt som testförarna omedelbart uppfattar som en "gamechanger". I direkt jämförelse verkar bromsarna lika bra.

På raksträckan samlar BMW poäng: Dess ergonomi, de felfria växlingarna och den något bättre aerodynamiken gör den lite stabilare på raksträckan. Triumph känns mer impulsiv, krävande, men också mer belönande. Den ger lite mer adrenalin. Motorn har mer kraft och ger därmed ständigt små impulser till fordonet. Det känns som karaktär, men skapar vid höga hastigheter en antydan till oro. Vid hög hastighet påverkar vinden Triumph mer kraftfullt, vilket leder till mer oro än på BMW. På något sätt lyckades BMW med S 1000 R uppnå bättre aerodynamik än Triumph.

Båda motorcyklarna är elektroniskt sett på samma nivå. BMW utmärker sig med ett tydligt strukturerat användargränssnitt. Allt styrs via den beprövade kombinationen av knapp, hjul och TFT. Triumph är något besvärligare att använda men erbjuder mer finjusteringspotential i fjädringen. Sammantaget var båda testpiloterna eniga: BMW:s användarkoncept är bättre och BMW:s mobilapp är överlägsen Triumphs. Men möjligheterna med den semiaktiva Öhlins-fjädringen på Triumph är verkligen kraftfulla de går mycket längre än på BMW.

Det var en sådan dag som man aldrig glömmer på grund av energin som låg i luften. 1000PS Bridgestone Trackdays i april 2025 på Pannoniaring var mycket mer än bara ett evenemang. Det var en hastighetsfest, en mötesplats för entusiaster, ett pulserande hjärtslag i gemenskapen. Säsongsstarten är alltid något speciellt. Tidigt på morgonen doftade det av kedjespray och friskt gummi, depågatorna surrade av förväntan, och så snart den första motorcykeln rullade ut på banan, vibrerade asfalten som elektrifierad. Här, på denna ungerska bana med sina flytande kurvor och krävande bromszoner, kändes varje sväng som ett uttalande. Det var precis i denna miljö, omgiven av likasinnade och med den brännande ljudkulissen av högvarviga fyrventilare, som den direkta jämförelsen mellan BMW S 1000 R och Triumph Speed Triple RS hittade sin scen mer autentisk, ärlig och intensiv hade detta test inte kunnat vara.

https://www.1000ps-trackdays.at

I slutet av denna intensiva jämförelse återstår detta att säga: BMW S 1000 R är en fantastisk motorcykel för alla som söker en fyrcylindrig motor och förutsägbarhet. Den är verktyget för snabba tider, men du känner dig aldrig överväldigad. Triumph Speed Triple RS däremot erbjuder mer adrenalin, mer känsla för detaljer och den bättre Öhlins-fjädringen. Triumph är överlag en karaktärsstark nakencykel. BMW å andra sidan har, tack vare sin fyrcylindriga motor och rötterna i supersportsegmentet, en mer polerad helhetsframtoning. Den är mer tillgänglig och kräver mindre fysisk ansträngning att köra. Lägg ihop funktionerna och styrkorna så vinner Triumph. Om jag skulle rekommendera en passande motorcykel till 10 personer i depån, skulle det ändå bli 7 gånger BMW och bara 3 gånger Triumph. Den bättre fjädringen och detaljfinessen uppskattas inte av alla, men BMW:s tillgänglighet kommer varje förare att dra nytta av från första metern.

Alla siffror och fakta om de två motorcyklarna i direkt jämförelse.